24 april. Pionjärverket Operation Kaos – om »Vietnamdesertörerna som slogs mot CIA och sig själva« – utkommer.

I slutet av 1967 avvek fyra amerikanska soldater från en permission i Japan. Via Sovjetunionen nådde de Sverige – där de togs emot som rockstjärnor och erhöll »asyl av humanitära skäl«. Inom ett halvår hade The Intrepid Four, döpta efter hangarfartyget de deserterat från, fått sällskap av över hundra landsmän, en summa som sedermera kom att tiodubblas. I Stockholm propagerade de mot kriget, deltog i demonstrationer och bildade kamporganisationen American Deserters Committe, ADC.

Medier från hela världen lyssnade storögt på deras berättelser om tortyr, barnamord och soldater som bar halsband tillverkade av vietnamesers avhuggna öron. Välvilliga svenskar bjöd på mat och husrum och festligheter.

Kända profiler passerar revy i berättelsen: en jurist eller psykolog där, en bokförläggare här, Olof Palme, Stieg Larsson, den ökände IB-agenten Gunnar Ekberg … Bo Widerberg använde några av desertörerna som skådespelare i filmen Joe Hill, en annan fick en roll i mjukporrrullen I lust och nöd.

Först stör jag mig på oredan i britten Matthew Sweets bok, men inser snart att den är ofrånkomlig. Illusionen om desertörerna som en homogen grupp humanistiska samvetsflyktingar krossades tämligen omedelbart. Visst, den stämde på några, men andra var radikala våldsromantiker med en trotskistisk eller rasideologisk agenda, vissa ville mest knarka och knulla, ytterligare några var rätt och slätt galna.

Källan till det mest fasansfulla krigsvittnesmålet visade sig vara fartygskock och aldrig satt sin fot i Vietnam. En framgångsrik svensk företagare skänkte en gård till en annan desertör som dränkte sig i fotogen och eldade upp sig själv. En tredje rånade en bank men brottades ner på gatan av en femtonårig flicka; ytterligare en bankrånande desertör fick sitt öde förevigat i en låt av proggbandet Gläns över sjö & strand. Det var svårare att romantisera den exsoldat som kapade ett flygplan, han som mördare sin svenska flickväns treåriga dotter eller de två nakna och LSD-höga typer som sparkade ihjäl en stackars hotellchef som bara undrade varför de slängt ut inredningen från rummet.

Bokens titel syftar dock inte på denna röra utan på den CIA-operation som infiltrerade och kartlade amerikanska krigsmotståndare och oliktänkare. Genom telefonavlyssning var CIA The Intrepid Four på spåren redan innan de hade lämnat Japan. Desertörernas tillvaro i Sverige präglades sedan av en lika delar välgrundad och överdriven fruktan för angrepp från hemlandet. Resultatet: fraktionsstrider, skenande paranoia och anklagelseakter som än i dag tycks omöjliga att reda ut.

Att två av de mest framstående desertörerna, tillsammans med den enes svenska flickvän, grundade det bisarra svenska partiet EAP – med dess konspirationsteorier om global hjärntvätt, rymdvapen, Rockefeller, judarna, Olof palme etcetera – dyker upp som en chockartad knorr. Eller inte.

Annons

Annons

Annons

Fler inlägg

Filterbubblan

Ännu en årsdag

Publicerad 27 februari 2019