Jag hade besökt kaféet sedan en tid tillbaka. En eller ett par timmar i veckan brukade det bli, oftast vid samma bord. Det var ett bra ställe att skriva på. Den här morgonen satt en man och sov vid bordet intill. Kläderna var smutsiga, ansiktet märkt av livet på gatan; nu vilade det mot den stora handflatan.
En av kaféets anställda, en ung kille, ställde sig intill mannen, lutade sig fram och sade någonting. Mannen nickade.
Nu kör de ut honom, tänkte jag.
Publicerad 2014-06-13 och uppdaterad 2023-11-14 Artikeln är skriven av Johan Frisk.
- Mer:
- Granskning
- Samhälle
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!