I drygt ett år har Josefin och Johan bott i den ljusa enplansvillan strax utanför Stockholm. Just nu är trädgården fylld av byggjobbare, de ska bättra på fasadfärgen, tvätta taket och bygga om garaget. Där ska de inreda ett hobbyrum och ett ställe där grabbarna kan gejma och se på film med sina kompisar. Grabbarna är Josefins systersöner, de två fjortonåriga tvillingpojkarna Hugo och William. En söndagseftermiddag i våras ville Hugo efter en övernattningshelg inte åka tillbaka till det familjehem han och brorsan bott i de senaste fyra åren. Han hade ont i magen och vad Josefin beskriver som »panik«.

För Josefin och Johan var det inga problem. De hade alltid varit högst närvarande i pojkarnas liv och tagit hand om dem under veckoslut och högtider, nu hade de dessutom plats, tid och ekonomisk möjlighet att ha dem boende hos sig. Efter ett par månader tog William beslutet att flytta efter sin bror. De fick en egen liten del av huset, med varsitt sovrum, ett eget badrum och en hall som är tillräckligt stor för att fungera som ett vardagsrum med soffa och TV.

Alla – Josefin och Johan, Hugo och William, deras biologiska föräldrar och socialtjänsten – var till en början överens om att det här var till pojkarnas bästa. De skulle bo hos släktingar, dessutom låg deras skola så pass nära att de inte skulle behöva bryta upp från klassen eller kompisarna. Sedan fick socialtjänsten in ett tips.

I tidiga tjugoårsåldern hade Josefin jobbat som glamourmodell, och tydligen kunde man fortfarande hitta avklätt material.

Det som alldeles nyss sågs som en smidig lösning på en bekymmersam situation tog en helt annan vändning.

Hugo och William föddes 2011 på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Deras mamma Hanna beskriver livet som »väldigt fint« vid den tiden. Hon var gift med barnens pappa, de hade jobb och fast bostad. När pojkarna var i fyraårsåldern fastnade pappan i ett missbruk. Hanna befann sig snart i en ohållbar situation och sökte stöd från socialtjänsten i Strängnäs, som ordnade avlastning hos en så kallad kontaktfamilj.

Med tiden fastnade även Hanna i missbruk samtidigt som barnens pappa pendlade mellan att vara intagen på olika anstalter och ta droger. Lillasyster Josefin oroade sig för pojkarna och beslutade sig 2020 för att orosanmäla sin syster.

– Så efter en helg hos kontaktfamiljen blev de helt enkelt kvar där, säger Hanna.

Till en början var hon arg på Josefin, och sjönk allt djupare ner i sitt missbruk. De perioder hon var alltför långt under ytan höll hon sig undan alla andra – särskilt sina barn – men när hon var ren höll de kontakt och träffades. Runt 2023 hade Hanna en längre nykter period och sönerna tillbringade varannan helg hos henne.

– Då började jag märka att framför allt Hugo inte mådde riktigt bra, säger hon. Han fick i stort sett panikångest hos mig när han skulle tillbaka till familjehemmet. Jag tänkte att Hugo kanske var lite dramatisk och längtade hem till mamma.

»Då var han jätterädd att han skulle bestraffas för att han kom hem sent.«

Även Josefin noterade vissa varningstecken, som att pojkarna kunde komma med håliga skor eller urvuxna kläder.

– Men vi träffade dem ju inte i vardagen, så det var svårt att sätta det i en helhetskontext. Vi köpte helt enkelt bara nya saker till dem.

En dag ringde Hugo sin mamma och var ledsen. Han stod i spöregnet och hade fått punktering på sin cykel.

– Då var han jätterädd att han skulle bestraffas för att han kom hem sent, säger Hanna. Jag sa åt honom att det var klart att han inte skulle få ett straff, han kunde ju inte hjälpa att han fått punktering. Men jag hade jättefel.

Hugo fick mobilförbud i ett par veckor.

– Men han gick in på Instagram på skolans dator och skrev till mig där, säger Hanna.

Under 2024 fick Hanna ett återfall och tappade kontakten med pojkarna. Under vårvintern 2025 började Hugo skolka och rektorn varnade för att han umgicks med stökiga vänner som vandaliserade skolan. För att hjälpa till började Josefin och Johan ta hand om Hugo vissa helger. De märkte att han inte trivdes i familjehemmet, dagarna han skulle åka hem klagade han över ont i magen och låg och vred sig i soffan.

– En helg gick det så långt att han fick någon panikångestattack, säger Josefin.

Relaterat

När socialtjänsten skadar barn

För att utreda misstänkta sexuella övergrepp skickade socialtjänsten i Helsingborg en liten pojke till en psykoterapeut på den privata vårdgivaren Off Clinic. Det blev starten på en mardrömslik händelsekedja med falska anklagelser, oändliga rättsprocesser och ett barn som separerades från sin familj.

Socialtjänsten tog hans dotter

Socialtjänsten gjorde allt fel när de tvångsomhändertog Mads dotter Agnes. Han fick rätt i varenda juridisk instans – men det tog så lång tid att myndigheten menade att hon glömt bort honom, och att han var en olämplig förälder ändå.

Familjerna som flyr den svenska skolan

Medierna rapporterar återkommande om familjer med frihetliga ideal som valt att flytta utomlands för att hemskola sina barn. Men bland »skolflyktingarna« finns även barn med diagnoser, vars föräldrar känt sig tvingade att fly efter att skolan misslyckats och socialtjänsten hotat med tvångsomhändertagande.