Intervju med Thomas Pettersson

»Den osannolika mördaren« är resultatet av tolv års envist grävande om Palmemordet. Så vem är då artikelförfattaren Thomas Pettersson, och varför tog det så lång tid?

Många har lanserat teorier om vem som mördare Olof Palme. Vad skiljer Stig Engström från tidigare påstådda gärningsmän?

– Enkelt: det är närvaron på brottsplatsen. Han är den ende av de tänkbara gärningsmän som passerat revy genom åren som vi vet befann sig i hörnet Sveavägen/Tunnelgatan vid tiden för mordet. Dessutom passar hans signalement väl in på mördaren och han ljuger för att dölja vad han egentligen höll på med.

Vilket var det avgörande fyndet för din del?

Annons

– Det var nog när jag upptäckte att Engström lämnat unik information om ett annat vittne dagen efter mordet. Det är bara gärningsmannen som har samma information, vad vi vet. Dessutom »låste« det Engström till en tid och en plats efter mordet som var svår att komma runt. Det var ett dilemma även för utredarna på Hans Holmérs tid, att få ordning på det där.

Varför har du hållit på med det här i tolv år?

– Det är så simpelt att jag har velat veta vem som sköt Olof Palme – och varför. Jag har mina rötter i arbetarrörelsen och Olof Palme var en självklar del av min uppväxt. Att inte veta vem som var ansvarig för mordet har gnagt på mig.

Varför har det tagit så lång tid?

– Jo, men jag har ju jobbat heltid som frilansjournalist hela tiden. Det är också en sådan förfärlig mängd material att ta del av, särskilt om man börjar från nollpunkten som jag gjorde. En del ganska enkla faktakollar har tagit orimligt lång tid, på grund av förundersökningssekretessen. Många jag har velat tala med har dessutom gått bort, eller är för sjuka för att kunna berätta något.

Vem är du?

Hmmjag är uppväxt i ett skogsarbetarhem i östra Värmland på 1960-talet. Politiskt och fackligt intresserad sedan diskussionerna med farsan hemma över köksbordet under tonåren. En måttlig klassresa, men i alla fall: ämneslärare i samhällskunskap, historia och religion på Samskolan i Göteborg på 1990-talet. Sedan 1997 har jag jobbat som frilansande journalist och redaktör med inriktning på samhällsfrågor och näringsliv. Det passar mig bra, jag gillar friheten i journalistjobbet. Och visst: jag har skrivit två historiska fackböcker tidigare. En krönika om arbetarrörelsen i Värmland på uppdrag av SAP-distrikten och en jubileumsbok för Friidrottsförbundet tillsammans med idrottshistoriken Lennart K Persson.

Du är skild, va?

Ja, vem orkar med en Palmenörd i längden? Inte skild, men ogift och med osäkert civilstånd …

Vad skiljer dig från andra så kallade privatspanare?

– Jag hade inte orkat hålla på så länge om inte spåret med Skandiamannen varit så konkret. Det handlar om en person som är på brottsplatsen, med rätt signalment och som lämnar unik information. Och som ljuger som en häst travar om vad han haft för sig på brottsplatsen. Det kan inte bli mer handfast än så.

Hur kom det sig att du tog kontakt med Filter?

– Tidningen har på kort tid byggt upp en fond av fördjupande, ifrågasättande och debattskapande journalistik, och vem gillar inte det? Sedan tyckte jag att Mattias gjorde så bra ifrån sig i samband med boken om Thomas Quick. Han har ju fortsatt med samma källkritiska och ifrågasättande journalistik. När han kommer farande med Ockhams rakkniv får man passa sig!

Kommer du att bli 50 miljoner kronor rikare nu?

– Nähä du. Kriterierna för utbetalande av belöningen är för skarpa, så det blir inga miljoner.

Annons

Även polisen utreder Stig Engström. Vad kan de hitta som inte du kommer åt?

– De kan komma åt svenska och utländska myndigheters material som är sekretessbelagt. Men inte ens för Palmeutredarna öppnas hemliga militära arkiv per automatik, exempelvis. De kan också begära ut privat arkiverat material på exempelvis Skandia. Sedan tror jag nog att vissa personer anser det vara mer okej att tala med polisen än med mig. Å andra sidan är det tvärtom ibland.

Vad tror du händer nu?

– Jag hoppas att läsarna reagerar på samma sätt som när jag först tog del av dokumenten om Skandiamannen: Hur i helskotta kunde man låta bli att gå till botten med det här redan 1986? Man kan gott bli lite förbaskad, tycker jag …

När känner du att det är färdigt?

Det hänger nog en hel del på vad Palmeutredarna kan lägga fram om Stig Engström. Om de inte hittar revolvern, eller annan bevisning som entydigt pekar ut honom som gärningsman, lär debatten fortsätta. Men då hoppas jag Stig Engström tar över stafettpinnen efter Christer Pettersson, som bevisligen blev helt felaktigt beskylld för mordet. Det skulle passa Engström: i ett förhör säger han att han är gammal skolmästare på 100 meter löpning.

Du skriver på en bok också. Vad finns det att säga där som du inte får sagt nu?

Jag tänker fördjupa och förklara saker som inte får plats i Filters artikel. Det handlar exempelvis om hur Engström jobbat med sina förväxlingsstrategier i flera steg, allt för att lägga sig så nära gärningsmannen som möjligt i förloppet på brottsplatsen. Jag kommer också att presentera flera möjliga scenarion för hur mordet planerades – eller inte planerades. Plus mycket annat intressant, i stort och smått.