Likt många andra var jag nyfiken på vad överåklagare Lennart Guné skulle presentera på torsdagseftermiddagens presskonferens om Palmeutredningen. Huruvida bevisen varit tillräckliga för att peka ut Stig Engström som misstänkt mördare har debatterats i åratal, av goda anledningar. Därför var det intressant att få Gunés motivering till att nu sänka misstankegraden.
Så presenterade överåklagaren sina bedömningsgrunder. Allra först stod: »Att Stig Engström är gärningsman är oförenligt med Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson. Det är också oförenligt med att gärningsmannen under en tid stått och väntat på makarna Palme vid Dekorima-hörnet.«
Redan där tog jag mig bokstavligen för pannan. Inte för att överåklagaren argumenterade mot Engströms skuld – utan för att hans påståenden saknade substans.
Att mördaren ska ha väntat i hörnet saknar stöd i vittnesmålen från brottsplatsen, det vet alla som är det minsta insatta i utredningsmaterialet. Istället är det en myt som uppstod när ett dåligt placerat vittne förhördes om och om igen, och fick alltmer utblommade »minnen«. Hans fantasirika och från mängden avvikande gärningsbeskrivning har tilltalat både spaningsledningen och diverse konspirationsteoretiker, av olika skäl och vid olika tidpunkter – men det gör den inte till mer sann.
Och så det där om att Lisbeth Palme skulle ha pekat ut Christer Pettersson. I vilken antikvitetsbutik lyckades Åklagarmyndigheten hitta den här karln?
För nej, Lisbeth Palme pekade inte ut Christer Pettersson. Även den myten är död och begraven sedan länge. Häng med.
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
