59 minuter som förändrade Sverige

Efter tolv års efterforskningar fann journalisten Thomas Pettersson vad alla tidigare gått bet på. Det här är berättelsen om Skandiamannen och mordet på Olof Palme.

Det blev ett biobesök till slut för Olof och Lisbeth Palme, den där fredagskvällen i februari 1986. Efter en del dividerande med sonen Mårten och hans flickvän bestämde de sig för Bröderna Mozart – en film där Olof Palme erbjudits att medverka men tackat nej.

Paret Palme lämnade lägenheten på Västerlånggatan 31 strax efter 20.30 för att ta tunnelbanan till Rådmansgatans hållplats i närheten av biografen Grand. Livvakterna hade skickats hem tidigare under dagen; inget ovanligt i det, bevakningen av landets statsminister var på hans eget initiativ den minsta nödvändiga.

Nere på perrongen i Gamla stan tjoade en överförfriskad fredagsfirare »Tjenare Palme!« och Olof hejade tillbaka. Vem som helst kunde hamna på armlängds avstånd med landets statsminister, och en blivande biobesökare promenerade så nära paret Palme hela vägen från Rådmansgatans tunnelbaneuppgång till biljettkassan att han tidvis hörde vad de talade om. Han, liksom många andra, förvånades över att inga livvakter syntes till.

Annons

När makarna Palme väl hämtat ut sina biljetter blev de stående utanför entrén tillsammans med sonen och hans fästmö. Mårten hade missat att filmen startade 21.15, så det blev att bida sin tid en kvart. Bland de väntande biobesökarna knuffade man på varandra: »Titta, där är ju Palme!«

Väl inne i salongen fanns en del personer som var personligen bekanta med statsministern och som nickade igenkännande. TCO-ordföranden Björn Rosengren med fru Agneta satt i fåtöljerna precis bakom paret Palme, så de hann prata lite jobb innan reklamfilmen drog igång och Lisbeth hyssjade åt dem.

Filmen slutade 23.07 och paret Palme dröjde sig kvar i salongen innan de gick ut i foajén, där Olof fångades av ett kort samtal med en tonårstjej som ville ha »mer pengar till kulturen«. Rosengrens resonerade sinsemellan om att erbjuda Lisbeth och Olof skjuts hem, men avstod från att fråga.

Ute på gatan blev Olof och Mårten stående med sina respektive utanför ABF-husets bokhandel bredvid biografen. De diskuterade fortsättningen av kvällen. Under samtalet noterade Mårten en stillastående man som stirrade in i bokhandelns fönster, med ryggen vänd mot dem. Han uppfattade honom som runt 40 år gammal, cirka 180 centimeter lång och kraftigt byggd, med en blå täckjacka som gick ner en bra bit över benen samt en keps med knäppe till skärmen och troligen även stålbågade glasögon.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?