»Det är så jävla roligt att jobba med barn och ungdomar, så otroligt lyxigt att få vara med när någon lär sig någonting och erövrar sin osäkerhet.« Foto: Lilja Fredrikson

Mika Gustafson ser film som en sport. Och jäklar vad hon vinner.

Den långfilmsdebuterande regissören bakom Paradiset brinner berättar om resan från att hitta sin huvudrollsinnehavare utanför snabbköpet, till italienska kändishotell och stående ovationer i Venedig.

På Venedigs filmfestival vann du Bästa regi i kategorin Orrizonti och även kritikernas pris för Bästa regi av någon under 40. Sedan: Bästa debutfilm på London filmfestival. Det går bra nu?

– Ja, det är ju helt galet. Som filmskapare blir det liksom inte större än Venedig, Cannes och Berlin … så det är väldigt, väldigt kul.

Du sa redan under inspelningen att du skulle ta med de tre unga huvudrollsinnehavarna, Bianca Delbravo, Dilvin Asaad och Safira Mossberg, till Venedig.

– Jag tycker det är kul att se film som sport. Jag är gammal fotbollstjej, så det där synsättet blir lustfyllt för mig. Det behöver liksom inte vara så allvarligt, nu satsar vi högt och lyckas vi inte så tar vi nya tag nästa gång. Men jag kände också när vi filmade och det bara lirade med tjejerna, att håller vi tungan rätt i mun nu så sitter det.

Hur kändes det att infria löftet?

– Det var helt fantastiskt att samla tjejerna igen i Venedig och se allt som hände genom deras blick. De var så närvarande i stunden, samtidigt som det på många sätt var en lek för dem. Och det gjorde att man själv inte blev så himla pretentiös.

Alexander Öhrstrand, Safira Mossberg, Dilvin Asaad, Bianca Delbravo och Mika Gustafson.

Fortsätt läsa
– gratis i en månad

Därefter 89:-/månad.

Testa nu

Har du redan ett konto? Logga in här.

Publicerad 2023-09-10 och uppdaterad 2026-04-14 Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!