Tidigare i år samlades femtio brittiska studenter till ett så kallat hackathon som gick ut på att under 24 timmar skapa den bästa applikationen till den omtalade produkten Google Glass. En av grupperna, ledd av utvecklaren Sherif Maktabi, döpte sin skapelse till Sex with Glass. Idén var lika tydlig som namnet: Googleglasögonen registrerar det användaren ser, och Maktabis app tillät två personer att byta synfält med varandra. Därmed blev det möjligt för båda parterna att uppleva sexakten ur den andra personens perspektiv.
Applikationen fick mycket uppmärksamhet. Tyvärr var det inte riktigt den uppmärksamhet skaparna hoppats på. De allra flesta var överens om att Sex with Glass var det lökigaste som någonsin uppfunnits. Användaren kommunicerar med Google Glass genom kommandot »OK, Glass«. Kommandot för att avsluta perspektivbytet i Maktabis app löd »OK, Glass, pull out«, en mening så oromantisk att folk på nätet roade sig med att slänga in den på måfå i Shakespeares gamla sonetter. Andra påminde om glasögonens osexiga design och länkade till den demonstrativt tomma bildbloggen People Looking Cool With Google Glass.
Många såg dock Sex with Glass som en produkt sprungen ur ett allt mer självupptaget samhälle. Deras slutsats var att vi hade nått vägs ände nu när »sex« likställdes med att stirra in i sitt eget rödflammiga cumface.
Men frågan är om inte reaktionerna var orättvisa. Poängen med Sex with Glass var egentligen inte främst att kunna se sig själv, utan att kunna se sig själv genom en annan människas ögon – och för en kort stund bli någon annan.
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
