Krogkritikens död

När Erik Eje Almqvist arbetade som restaurangrecensent utsattes han för mutförsök, hot och fjäsk. Det var då.

Det var sent på kvällen när ett okänt nummer ringde på min telefon. Mannen i luren presenterade sig och förklarade att han drev ett litet restaurangimperium i centrala Göteborg. Jag visste vem han var, och efter att ha besökt flera av hans krogar hade jag förstått att han givit sig in i branschen av helt andra anledningar än att han var intresserad av bra mat.

Jag tänkte på den egendomliga rätt jag serverats på en av hans restauranger någon vecka tidigare: ett gäng sladdriga sparrisar, några sorgsna räkor och fyra överkokta ägghalvor som placerats ovanpå fyra skivor gravlax och kylskåpskall romansallat. Alltsammans dränkt i rhode island-sås. Restaurangen var den typ av ställe som av naturliga skäl saknade stammisar och istället inriktade sig på att locka till sig turister och ovana uteätare med Medelhavskitsch och billiga priser.

Om detta hade jag skrivit i min recension som skulle publiceras i Metro morgonen därpå. Jag var tidningens krogskribent sedan ett halvår tillbaka och hade recenserat ett trettiotal restauranger, från stjärnkrogar i innerstaden till kolgrillsbaracker på Hisingen.


Prenumerera på Filter för 39 kronor per månad!

Läsning på sajten och tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.

Beställ här

Redan prenumerant? Logga in för att läsa vidare

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?