Ing-Marie Wieselgrens Almedalsschema var så späckat att hon lämnade ett seminarium i förtid för att kunna tajma starten för nästa. Nu är Visby så litet att hon bara behövde hasta några hundra meter bland kullerstensgränderna, men innan Wieselgren hann fram mötte hon en svartklädd man som högg henne med en kniv. Medan folk skyndade fram för att ge henne första hjälpen tacklade en kvicktänkt pensionär omkull den undflyende gärningsmannen, som snart kunde gripas av polisen.
Identiteten på både offer och gärningsman blev kända samma kväll. Förstämningen fördjupades av att den avlidna var känd för sitt närmast outtröttliga engagemang för samhällets svagaste.
Ing-Marie Wieselgren var nästan färdigutbildad allmänläkare när hon i början av 1980-talet praktiserade på det gamla mentalsjukhuset Ulleråker i Uppsala. Hon berördes av psykospatienternas lidande och blev kvar inom psykiatrin; efter att ha doktorerat med en avhandling om prognosticeringsmetoder för schizofrena blev hon sedermera överläkare och chef för avdelningen för psykosvård på Akademiska sjukhuset i Uppsala. 2003 drabbades Sverige av en våg av vansinnesdåd, däribland knivmordet på utrikesminister Anna Lindh, och regeringen tillsatte en psykiatrisamordningsutredning med Wieselgren som huvudsekreterare. Några år senare utsågs hon till nationell psykiatrisamordnare för Sveriges kommuner och regioner.
Även som högavlönad Stockholmsbyråkrat återvände Ing-Marie Wieselgren varje sommar till Akademiska sjukhuset i Uppsala, för att hålla sig uppdaterad och känna att hon fortfarande kunde »vara vanlig doktor«. Hon var en sådan person som stannade uppe sent på natten för att baka bullar till ett möte med Schizofreniförbundets styrelse och som väl där berättade engagerat om framstegen för en patient som hon själv följt under 20 års tid.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digital prenumeration!
Har du redan ett konto? Logga in här.
Du har väl inte missat?
