Stjärnans förbannelse

Sverige har fler Michelinkrogar och fler stjärnkockar än någonsin – och gästerna ryggar inte för de saftiga notorna. Ändå är det nästan alltid ekonomisk harakiri att servera mat av yppersta lyxklass.

En förmiddag på våren 2000 kom samtalet som krögaren och kocken Christer Lingström väntat på. Rikard Hallén, dåvarande informationschef för Michelingruppen i Norden, bekräftade de rykten Christer hade hört hela morgonen: hans livsverk Edsbacka Krog i Sollen­tuna hade blivit först i Sverige att tilldelas två stjärnor i Guide Michelin. Christer visste knappt vart han skulle ta vägen. Två stjärnor var ett kvitto på att han skötte sin restaurang exemplariskt. Det var ett erkännande han kämpat för under hela sin karriär.

Telefonen gick varm hela dagen. Till och med statsminister Göran Persson ringde och gratulerade. På kvällen bjöd Christer sin personal på ett skrovmål på Wedholms fisk, sedan fortsatte de segerrusiga ut i Stockholmsnatten. Det var en av Christers lyckligaste dagar i livet: »Klart större än att ta körkort, nästan lika stort som att bli pappa.«

Några dagar senare, när den mest sprittande euforin hade lagt sig, ringde Christer till den franske kocken Georges Blanc, vars restaurang i Vonnas hade tre stjärnor. Lingström behövde en mentor, någon som kunde tala om för honom hur man tog det sista klivet. Ville Blanc komma till Sollentuna och agera sparringpartner? Christer hade tur. Blanc var nyförälskad och såg Sverige­besöket som ett svepskäl att få semestra med sin flickvän. Under två intensiva dygn smakade stjärnkocken sig igenom hela Edsbackas meny. »Christer«, sa han, »du behöver något i maten som gör att hjärnan vaknar upp. Mer texturer, mer tuggmotstånd.«


Prenumerera på Filter för 39 kronor per månad!

Tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto