På förmiddagen den 11 maj 2011, samma dag som Play hade officiell världspremiär på filmfestivalen i Cannes, höll Ruben Östlund en presskonferens. Där undrade en av de franska journalisterna om den svenska regissören inte oroade sig för att ha skapat propaganda åt den högerpopulistiska politikern Jean-Marie Le Pen. En annan förklarade att han så klart förstod filmen, men ville veta om det inte fanns en risk att andra skulle missförstå. En tredje frågade rakt ut om Ruben Östlund »inte tyckte om svarta människor«.
Play är inspirerad av autentiska händelser i Göteborg där en grupp unga svarta pojkar systematiskt rånade andra barn på deras mobiltelefoner med hjälp av ett antal psykologiska knep. Filmen ger ingen bakgrund, ingen förklaring, bara ett kronologiskt händelseförlopp genom Östlunds voyeuristiska kamera. Han visste att ämnet var kontroversiellt och hade räknat med att bli ifrågasatt. Den sista frågan gjorde honom ändå ställd. Till slut svarade han:
– Vad i filmen tycker du speglar det?
Journalisten kunde inte ge något konkret exempel, och strax därefter var presskonferensen slut. Några timmar senare premiärvisades Play i en fullsatt salong.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digital prenumeration!
Har du redan ett konto? Logga in här.
- Mer:
- Reportage
Du har väl inte missat?
