»Jag gick från att utöva kampsport på elitnivå till ­wrestling och det var kärlek direkt. Nu kan man dricka bärs och äta pizza och lägga sig sent, ­samtidigt som man får spöa folk med dunder och brak.«

»Jag höll på att skita ner mig när kungen kom«

Eric Svenseth berättar om när han 16 år gammal slängde en tårta på Carl XVI Gustaf och skrev in sig i historieböckerna som den förste sedan Jacob Johan Anckarström som dömts för att ha attackerat en monark.

»Jag satt på skolgården i Varberg och några polare frågade om jag ville hänga med och tårta kungen. En sa att Syndikalistiska ungdomsförbundet skulle betala eventuella böter och vi var ju knappt straffmyndiga, så det skulle inte bli några direkta följder. Jag ville hångla med Ung Vänster-tjejer, så det var inte så mycket att fundera över. Jag sa bara ›Yes, let’s go!‹ och så gick vi in på Domus, köpte sockerkaksbotten och någon sylt. Sprutgrädde var för dyrt.

Det var fnissig stämning när vi tillredde kakan på ett elskåp längs vägen till fågelreservatet på Getterön. Sedan lindade vi in den i min tröja. Det var gôrmycket folk vid fågelreservatet – fotografer, pensionärer och flaggviftare. Planen var bara att när tillfället gavs skulle Hans Majestät betårtas.

Jag stod där som en blek liten jävla Heffaklump på 16 år och var nervös så in i helvete. Jag höll på att skita ner mig fullständigt när kungen kom gående rakt framför mig. Han gick förbi och när de stod vid bilen och skulle vinka kutade jag fram och skrek: ›För kung och fosterland!‹ Jag slängde syltkakan upp på huvudet, det sa bara ›splått‹. Då slängde sig två 120 kilos Säpogrobianer över mig. Kungen kom fram till mig, klappade mig på axeln och sa något, men jag minns inte vad.

Eric Svenseth tårtar kungen. Publik och drottning Silvia beskådar händelsen.
»Tidningarna skrev att jag hade sagt ›krossa imperialismen‹, men det fanns inte i min vokabulär.«

När jag fördes till polisbilen i handfängsel hoppade en äldre herre fram ur folksamlingen och klappade till mig på truten så det skångrade i hela Mattisborgen. Sedan körde de mig till polishuset i Varberg. Man var inte så tuff när man blev inföst i en cell och plötsligt insåg allvaret i det inträffade. Mitt starkaste minne från förhöret var att jag gäspade mycket – adrenalinet hade gått ur mig och jag var rädd och utmattad. Då sa polisbossen till mig: ›Gäspar du en gång till så …‹ Jag var ju bara ett barn som bevisligen inte var farlig, men poliserna behandlade mig hårdhänt och var väldigt hotfulla. Efter ett dygn släppte de mig på fri fot.

Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!

Vi ger dig oväntade avslöjanden, möten med kulturens mest intressanta personer och berättelserna du inte vill missa. Bli Filter­prenumerant.

Har du redan ett konto? här.

Artikeln publicerades ursprungligen Publicerad 27 mars 2023 och uppdaterad 14 november 2023. och är skriven av .