En av mina bästa vänner har ett arbete som går ut på att förbereda ett årligt återkommande evenemang, och när det väl är avklarat kan han logga ut. När han i början av året hade det som mest intensivt sågs vi över en öl och pratade om hur skönt det vore att bara lämna allt – och tummade på att göra det ihop så snart det gick.
Sagt och gjort: i mitten av mars drog vi till Tokyo, där vi hämtade ut varsitt förbeställt tågluffarpass på flygplatsen. Eftersom Christian aldrig besökt landet tidigare, och jag varit där tre gånger, hade jag lagt upp ett program för helgen: »maximal kulturkrock«, med boende på ett kapselhotell vid Shinjukus mest intensiva nöjeskvarter och förslag på olika skruvade upplevelser. För de efterföljande veckorna hade vi inga planer, utöver att jag om möjligt ville åka skidor och han besöka ett övergivet kolgruvesamhälle på en liten ö utanför sydkusten.
Men var det ens möjligt att strunta i planering, i världens mest organiserade och ordningsamma land?
- Mer:
- Perspektiv
- Psykologi
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
