»Jag öppnade Videospecialisten på Bangatan i Göteborg i september 1979 och då var jag först i Sverige. Jag var egentligen ingen filmnörd, men jag hade skaffat egen video och såg potentialen. På öppningsdagen hade jag tio filmer i sortimentet och hyran var 35 kronor plus 400 kronor i deposition per film. De första fyra dagarna hyrde jag ut fyra filmer. Det var kämpigt, det var ju nytt, ingen visste vad video var. Man köpte in allt som fanns också, och i början hyrde folk vad som helst. Det var först när de stora bolagen gav sig in i leken som de riktigt bra filmerna kom ut på video.
Sedan kom det där Studio S-programmet. Jag såg det och tänkte: ›Vad är det här?‹ Det var ju vinklat till att bara handla om våld och motorsågar. Jag hade sett Motorsågsmassakern och nog tyckte jag att de överdrev lite. Men det här var förstås nytt för många, den statliga televisionen visade ju inte sådana filmer. Nu fick jag höra att jag var en kulturdödare. De sprejade ner butiken och kallade mig fascistsvin. Vad fanns det att göra? Det var bara att torka bort skiten. Först ringde jag GT. Jag satte det på reklamkontot, jag tror att jag fick en helsida i tidningen.
Snart stormade folk butiken och ville hyra videofilm. Hyllorna tömdes, alla frågade efter Motorsågsmassakern. Det var lite skrämmande att det fanns ett så uppdämt behov av våldsfilmer och tuffare tag. Men folk fick upp ögonen för video och möjligheten att själv bestämma vilken film de ville se och när de skulle se den.
Vid årsskiftet 1986–1987 kom satellitkanalerna och bensinstationerna började hyra ut film, så jag sålde butiken. Men jag har fortfarande kvar originalkassetten av Motorsågsmassakern.«
- Mer:
- Gott & blandat
- Film & TV
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
