Fett fusk

Kanske har du sett den svartvita reklamfilmen för matföretaget Zeta. Under ständiga förmaningar från sin oroliga moder packar en ung man i klassisk vit undertröja ned sina få­taliga tillhörigheter i en sliten koffert. Inom några minuter ska han styra sin fullastade vespa bort från sin italienska hemstad och söka lyckan norrut. Men i samma stund som han ska lämna föräldrahemmet bakom sig kommer mamman rusande ut på gatan och sticker ned en flaska hemgjord olivolja i en av scooterns sidoväskor. Strax därefter presenterar sig huvudpersonen – och företagets grundare – i en kortfattad speakertext: »Jag heter Fernando di Luca. 1961 flyttade jag till Sverige. Det bästa från Italien fick jag med mig.«

Denna nostalgiska videopärla, med den hyllade spelfilmsregissören Mikael Marcimain bakom kameran, har strängt taget bara ett fel: ingen av de tre Zetaoljor som filmen ska sälja, och som visas i slutvinjetten, är särskilt italiensk. Flaskornas etiketter är visserligen fulla av de rätta fraserna: »Olio extra vergine di oliva«¹, »Per tutti i giorno«², »Fruttato«, »Classico«, »Originale«, och pryds dessutom av Fernando di Lucas egen namnteckning, som ett slags ursprungsgaranti. Men själva oljan har inte så mycket med hans hemland att göra – istället har ansenliga kvantiteter olja köpts in från Grekland och Spanien.

Den som läser lite noggrannare på flaskorna upptäcker därför formuleringen »Ursprung Europeiska Unionen«. Sedan 2010 är detta en obligatorisk upplysning, som av konsumenten ska tolkas som att minst en del av oliverna inte vuxit i Italien, trots att detta land ju faktiskt ingår i EU. Om det verkligen hade handlat om helt igenom italiensk olja hade tillverkaren stolt basunerat ut detta på etiketten och skrivit »Ursprung Italien«.

Det svenska familjeföretaget Zeta är långt ifrån ensamt om att försöka framställa sin olivolja som mer italiensk än den är. Samma sak gör jätten Monini, som på sina flaskor kör med frasen »Una spremuta di olive«³ och har uttrycket »Nr 1 i Italien« i topp på etiketten – trots att oljan innehåller grekisk och spansk råvara. Och välkända pasta- och oljeproducenten De Cecco, som utlovar »Un gusto unico dalla passione della famiglia di Cecco«⁴, väljer att skriva själva den lagstadgade brasklappen om att oljan egentligen inte är så italiensk på – för oss svenskar – svårbegriplig italienska. Först i det finstilta på baksidan framgår det att det i själva verket handlar om en blandning av olivoljor från »unionen och tredje land«, vilket ju täcker in jordens samtliga 195 länder, och i det här fallet visar sig betyda Grekland och Tunisien, enligt företagets besked till Hunger.