»Man kan inte uppfinna hjulet igen«

Rockmusiken har dödförklarats gång på gång de senaste decennierna. Filter träffade Henning – utnämnd till »Sveriges egen Mark Knopfler« – för att ta reda på om liket lever.

När Henning Sernhede 2018 släppte sitt debutalbum Galileo drog förtjusta recensenter paralleller till bland andra Dire Straits, JJ Cale, Chris Rea och Olle Ljungström. I Dagens Nyheter skrev Nils Hansson: »Eftersom ingen annan låtit så på så länge bor där en överraskande fräschör, som om detta är nu snarare än retro.«

Sedan dess har göteborgaren Henning, som ger ut musik enbart under sitt förnamn, utkommit med två album till: Nätter utan dagar och Under träden. Bland kritikernas mottaganden går det att skönja ett tydligt mönster: »Henning känns mer än redo för en större publik«, skrev Aftonbladet. Göteborgs-Posten önskade honom »fler lyssnare«. »Han är en ordkonstnär av rang, en melodisnickrare i toppklass och framför allt en artist som förtjänar det allra starkaste av rampljus«, skrev Norrköpings Tidningar. 

Att det inte blivit riktigt som recensenterna önskat blir dock tydligt när man besöker något av Hennings sociala medier-konton. Ovanför inlägg som förkunnar att han i vår släpper två album på samma gång – ett kallat Blå Lotus samt något så ovanligt som en helt instrumental skiva – presenterar han sig kort för besökaren: »Bred musik för en smal publik.«

Vad menar du med det?

Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!

Vi ger dig oväntade avslöjanden, möten med kulturens mest intressanta personer och berättelserna du inte vill missa. Bli Filter­prenumerant.

Har du redan ett konto? här.

Artikeln publicerades ursprungligen Publicerad 28 mars 2022. och är skriven av .