Foto: Magnus Bergström (Bergwall), SVT

Sture Bergwall har sett dokumentären om Joakim Lundell. Han känner igen sig.

Efter avslöjandet i Hatet om att Joakim Lundells traumatiska hågkomster uppkom vid 31 års ålder ringde Filter upp några av landets främsta experter på bortträngda minnen – och det mest kända exemplet på riskerna med fenomenet.

Hur fascinerande det än var att se Dokument inifråns granskande dokumentärserie om Youtubestjärnan Joakim Lundell, får jag erkänna att jag kände en viss trötthet. Bortträngda minnen, igen. Var vi inte färdiga med det ämnet? Jag slog en signal till en gammal bekant för att höra hur han såg på saken.

Sture Bergwall berättade att även han drabbats av stark igenkänning, redan när han såg det första avsnittet av Hatet och där fick höra Lundell berätta om de tortyrliknande övergrepp han menar att han blivit utsatt för.

– Det var precis som mina historier om barndomen, säger Bergwall. Både i hur målande och detaljrika de var, och att de rymde de här gräsliga anklagelserna mot mamman.

Hans känsla av déjà vu förstärktes när reportern Bo-Göran Bodin berättade att Joakim Lundells journaler, som sträcker sig upp till 29 års ålder, inte innehåller några beskrivningar av händelserna.

– För mig var det slående att han inte hade berättat något av det här tidigare, säger Bergwall. Att man skulle kunna glömma svåra traumatiska händelser och först i vuxen ålder komma ihåg dem i detalj – för mig är det självklart att det inte fungerar så.

Fortsätt läsa
– gratis i en månad

Därefter 89:-/månad.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Publicerades 16-12-2025. Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!