Kvällen före Linn Fernströms första separatutställning var hon i upplösningstillstånd. Hon gick sista terminen på Kungliga Konsthögskolan och skulle ställa ut de enorma, figurativa målningar hon skapat de senaste åren på Galleri Mejan. Men ingenting, absolut ingenting kändes bra. Hon var inte säker på om de hängde rätt, om de passade i lokalen, om målningarna över huvud taget var någonting att ha. Det bästa vore att ställa in alltihop.
Dagen därpå var Galleri Mejan fullt. En reporter från Dagens Nyheter var där och skrev en text där Linn Fernströms »lekfulla« konstnärskap beskrevs som »ständigt pulserande rörelser«. Linn själv sade att hon tillsammans med sina tavlor »berättar om hur det är att vara 25 år 1999«. Även Mårten Castenfors, känd konstkritiker och senare chef för Liljevalchs konsthall, var där med sin hustru, konstnären Maria Hall. De fastnade framför en målning, flera kvadratmeter stor, som visade ett självporträtt av Linn Fernström, sittande omgiven av gnomer i ett landskap.
»Den här ska vi ha«, tyckte Maria Hall.
Mårten Castenfors tyckte att 18 000 kronor var lite väl dyrt. Han hade köpt konst sedan han var 15 år gammal och visste vad han tyckte om. Bland annat var han en stor beundrare av den svenska konstgiganten Lena Cronqvist, och han kunde se ett släktskap i Linn Fernström. Dessutom var Linn Fernström otroligt tekniskt begåvad. Han gick med på att köpa tavlan – det här var ett konstnärskap han ville följa.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digital prenumeration!
Har du redan ett konto? Logga in här.
- Mer:
- Porträtt
- Konst & scen
Du har väl inte missat?
