»Mitt enda jobb under en match är att sparka bollen mellan målets två höga stolpar. Jag kommer in på planen vid två tillfällen – om mitt lag gjort en touchdown värd sex poäng får vi chansen att sparka bollen mellan stolparna för en extrapoäng, eller om vi under anfallet konstaterat att vi inte kan göra en touchdown och istället väljer att sparka ett field goal värt tre poäng. Jag har elva spelare emot mig som kommer att göra allt de kan för att tackla mig eller blockera bollen och tio spelare framför mig som kommer att göra allt för att skydda mig. Det är en väldigt utsatt position och det är väldigt tydligt om man lyckas eller misslyckas. Under en säsong gör jag detta runt tio gånger per match, vecka ut och vecka in, inför fullsatta läktare och tiotals miljoner TV-tittare i vad som är USA:s största sport. Fast egentligen ville jag bli fotbollsspelare.
Min pappa är från Mönsterås och min mamma från Alabama. Pappa kom till USA för att spela tennis på college och träffade min mamma under en amerikansk fotbollsmatch. De fick tre söner varav jag är den mellersta. Vi växte upp i Colorado Springs men åkte årligen till Sverige för att fira jul med släkten eller ha sommarsemester. Som barn höll vi bröder på med sporter som tennis, hockey och fotboll snarare än de amerikanskt traditionella sporterna baseboll, basket och amerikansk fotboll. 2008 fick pappa ett jobberbjudande i Örebro och han tyckte att det skulle vara bra för oss att se något annat och lära oss mer om svensk kultur. Min knaggliga svenska blev efter en termin i svensk skola flytande och jag och mina bröder spelade fotboll i Örebro SK:s ungdomslag under året vi bodde där. Drömmen var att bli proffs och att jag en dag skulle stå inför det svåra beslutet att välja mellan det svenska och det amerikanska landslaget.
Tillbaka i Colorado frågade en vän i vår kyrka pappa om någon av hans fotbollsspelande söner kunde tänka sig att hoppa in som kicker i skollaget. Jag tackade ja och till en början tränade jag lite för mig själv och dök bara upp till matcherna på fredagskvällarna.
Du har väl inte missat?
