»Egentligen tycker jag det är farligast att vara på marken«

Inte titta ner, absolut inte titta ner. Fokusera på andningen. Hitta koncentrationen. Behåll den. Och för guds skull – titta inte ner.

Marianne Ahnlund hasar sig ut från klippväggen med den två centimeter breda nylonlinan mellan benen. Hon måste komma ut några meter innan hon reser sig upp för att inte riskera att slå i berget om hon tappar balansen. Sakta drar hon sig fram med armarna och låter sina nakna fötter dingla fritt över det kilometerdjupa stupet.

Långt därnere glimrar Lysefjordens turkosa vatten. Turistfärjorna som åker förbi ser ut som leksaksbåtar. Höjden får det att suga till i magen.

När Marianne har kommit ut en bit fokuserar hon blicken på bulten som linan är fäst i på andra sidan bråddjupet. Hon lyfter ena benet och placerar fotsulan på nylonlinan, men då – alltid just då – kommer osäkerheten. Hamnade säkerhets­selen som hon har om höfterna verkligen rätt? Sitter knutarna ordentligt? Skulle hon ha kollat allt en sista gång?

Relaterat

Från inre frid till utsugande industri

Efter 17 år som hängiven yogalärare gör Victoria Larsson upp med en mångmiljardbransch fylld av utsugande kapitalister, höftproteser och ätstörningar.

Andreas Almgren krossade de svenska rekorden genom att springa mot strömmen

Rekordlöparen berättar hur han lyckades genom att bryta mot allt han tidigare tänkt och gjort.

Fallhöjd

Tomas Olsson ville försörja sig som äventyrare, och lärde sig alla knep om hur man bäst tillfredsställer både medier och sponsorer. Efter allt extremare utmaningar växte en livsfarlig idé fram – att åka skidor utför Mount Everest.