Det är visst italienskt att ha grädde i carbonaran

Oräkneliga krönikor, kokböcker och forumtrådar har genom åren ägnats åt att diskutera receptet och dess heliga ingredienser, liksom många andra italienska rätter. Inget annat kök framstår som lika traditionstyngt och principfast – med strikta regler för hur alltifrån en napolitansk pizza till en riktig ragu bolognese måste tillagas.

Det finns dock en annan falang, som menar att många av de föreställningar vi matas med om Italiens matlagning är rena lögner. Däribland kocken Patrick Risotto Botlero och journalisten Andreas Kjäll, som i sin nya bok Det nya italienska köket reser runt för att ta reda på hur landets ursprungliga matlagning faktiskt såg ut – och hur de i dag så ikoniska rätterna egentligen uppkom.

Resultatet lär få vilken carbonara­elitist som helst att sätta griskinden i halsen.

Relaterat

»En gång i tiden räddade potatisen vår civilisation«

Med sin restaurang Hantverket och sina kokböcker har kocken Stefan Ekengren höjt anseendet för svensk husmanskost. Nu vill han få folk att omvärdera den vardagligaste av knölar.

Varför envisas alla med att servera sardeller på burk?

Det är likformigt och framstår som lättjefullt. Men hur upprörda bör vi restaurangbesökare egentligen vara över burksardeller?

Har jakten på tre Michelinstjärnor gjort Tommy Myllymäki manisk?

Tvärtom, menar han.