Varför envisas varenda krog med att servera sardeller på burk?

Publicerad 23 september 2024. Ur Filter #100 (23 september 2024).

Det är likformigt och framstår som lättjefullt. Men hur upprörda bör vi restaurangbesökare egentligen vara över burksardeller?

De flesta som besökt en krog i någon av Sveriges tre största städer de senaste åren har nog stött på fenomenet. Högt uppe på menyn under en rubrik i stil med »Snacks«, »Tilltugg« eller »Något mindre«, hittar du dem inklämda mellan Marconamandlarna och de sicilianska Nocellaraoliverna: sardellerna. Alltid serverade med en skiva grillat bröd och citron. Ofta till ett pris av minst 140 kronor.

Med tanke på att du skulle kunna gå tvärs över gatan och köpa en burk sardeller på Ica för mindre än en tredjedel av priset, förväntar du dig kanske att rätten ska bjuda på någon överraskning som förtigits på den språkligt spartanska menyn. Men nej. På bordet framför dig ställer serveringspersonalen ner en tallrik eller – gud förbjude – skärbräda med exakt de ingredienser som utlovats. En skiva grillat bröd. En citronklyfta. En konservburk fylld med sardeller.

Jag minns själv första gången jag stötte på rätten för omkring tio år sedan, på mitt dåvarande favoritvattenhål Bar Centro i Göteborg. Restaurangens koncept var att ta över ett minimalt kök och begränsat serveringsutrymme från den kaféverksamhet som huserade i lokalen dagtid, och rätterna som serverades var anpassade därefter. Där fanns hackad råbiff och lantpaté med senap, och fastän den inte var min favorit symboliserade sardellburken som öppnats på trekvart allra bäst vad jag uppskattade med stället. Allt var så befriande avskalat att det blev innovativt.

Ett årtionde senare känns företeelsen allt annat än nydanande. Bara i Göteborg räknar jag till åtta krogar som har eller har haft »sardeller, bröd och citron« på menyn de senaste månaderna. Även i Malmö och Stockholm hittar jag flera stycken. När såväl den anrika restaurangen Riche som den hippa mediehäckningsplatsen Bar Europa i huvudstaden visar sig tillhandahålla rätten är det inte utan att jag undrar hur Krogsverige blev så fruktansvärt enformigt. Och dessutom: Vem är egentligen ansvarig för att ha startat denna till synes ostoppbara sardelltrend från början?