Lika ointresserad som jag är av essäer – det vill säga verk som huvudsakligen utspelas i upphovsmannens hjärna – är jag förtjust i den besläktade bokgenre som kallas för nördreportage. Bea Uusmas Augustprisvinnare om ingenjör Andrés ödesdigra ballongfärd, Expeditionen – min kärlekshistoria, är ett paradexempel, likaså Lars Berges fjolårsdjupdykning i det tragiska dödsfallet på Kolmårdens djurpark, Vargattacken. Alltså böcker som utifrån en tydlig personlig avsändare och drivkraft likväl främst presenterar nya fakta och observationer.

Romanförfattaren, poeten och kulturskribenten Maria Küchen gav sig för några år sedan på den här genren med Att flyga. Nu siktar hon ännu högre. Lagom till månlandningens 50-årsjubileum släpper hon loss den fascination hon känt för rymdfärder ända sedan hon som åttaåring följde Neil Armstrongs legendariska fotsteg från TV-soffan. Än besöker hon besatta raketbyggare i Köpenhamn, än kosmonauternas karga omgivningar i Bajkonur, än entreprenören Elon Musks omtalade raketuppskjutning i Florida.

Men hon är inte helt stjärnögd, för vem är det egentligen som står för fiolerna när lirare som Musk, Amazongrundaren Jeff Bezos och Virginpotentaten Richard Branson prompt ska framställa maskiner som kan lämna atmosfären? Oftast vanliga människor som du och jag, påpekar hon. Antingen som kunder till något av deras företag eller genom skattsedeln.

24 april. Pionjärverket Operation Kaos – om »Vietnamdesertörerna som slogs mot CIA och sig själva« – utkommer.

I slutet av 1967 avvek fyra amerikanska soldater från en permission i Japan. Via Sovjetunionen nådde de Sverige – där de togs emot som rockstjärnor och erhöll »asyl av humanitära skäl«. Inom ett halvår hade The Intrepid Four, döpta efter hangarfartyget de deserterat från, fått sällskap av över hundra landsmän, en summa som sedermera kom att tiodubblas. I Stockholm propagerade de mot kriget, deltog i demonstrationer och bildade kamporganisationen American Deserters Committe, ADC.

Medier från hela världen lyssnade storögt på deras berättelser om tortyr, barnamord och soldater som bar halsband tillverkade av vietnamesers avhuggna öron. Välvilliga svenskar bjöd på mat och husrum och festligheter.

Kända profiler passerar revy i berättelsen: en jurist eller psykolog där, en bokförläggare här, Olof Palme, Stieg Larsson, den ökände IB-agenten Gunnar Ekberg … Bo Widerberg använde några av desertörerna som skådespelare i filmen Joe Hill, en annan fick en roll i mjukporrrullen I lust och nöd.

Först stör jag mig på oredan i britten Matthew Sweets bok, men inser snart att den är ofrånkomlig. Illusionen om desertörerna som en homogen grupp humanistiska samvetsflyktingar krossades tämligen omedelbart. Visst, den stämde på några, men andra var radikala våldsromantiker med en trotskistisk eller rasideologisk agenda, vissa ville mest knarka och knulla, ytterligare några var rätt och slätt galna.

Källan till det mest fasansfulla krigsvittnesmålet visade sig vara fartygskock och aldrig satt sin fot i Vietnam. En framgångsrik svensk företagare skänkte en gård till en annan desertör som dränkte sig i fotogen och eldade upp sig själv. En tredje rånade en bank men brottades ner på gatan av en femtonårig flicka; ytterligare en bankrånande desertör fick sitt öde förevigat i en låt av proggbandet Gläns över sjö & strand. Det var svårare att romantisera den exsoldat som kapade ett flygplan, han som mördare sin svenska flickväns treåriga dotter eller de två nakna och LSD-höga typer som sparkade ihjäl en stackars hotellchef som bara undrade varför de slängt ut inredningen från rummet.

Bokens titel syftar dock inte på denna röra utan på den CIA-operation som infiltrerade och kartlade amerikanska krigsmotståndare och oliktänkare. Genom telefonavlyssning var CIA The Intrepid Four på spåren redan innan de hade lämnat Japan. Desertörernas tillvaro i Sverige präglades sedan av en lika delar välgrundad och överdriven fruktan för angrepp från hemlandet. Resultatet: fraktionsstrider, skenande paranoia och anklagelseakter som än i dag tycks omöjliga att reda ut.

Att två av de mest framstående desertörerna, tillsammans med den enes svenska flickvän, grundade det bisarra svenska partiet EAP – med dess konspirationsteorier om global hjärntvätt, rymdvapen, Rockefeller, judarna, Olof palme etcetera – dyker upp som en chockartad knorr. Eller inte.