I lördags prisades 2018 års bästa undersökande journalistik på Grävseminariet i Kalmar, där Föreningen grävande journalister delade ut priset Guldspaden. Filter vann i kategorin »magasin« för reportaget Den osannolika mördaren av journalisten Thomas Pettersson. Juryns motivering: »För att under tolv år ha grävt i försummat utredningsmaterial, intervjuat bortglömda vittnen och med nya uppgifter gjort Skandiamannen till ett viktigt spår för Palmemordsutredarna.«

Pettersson var på plats i Kalmar för att ta emot priset. Filterredaktionen hörde av sig till honom för att fråga:

Hur känns det att nu få ett sådant erkännande för arbetet du lagt ner?

– Det känns fantastiskt roligt! Att få ett pris av kollegor i ämnet grävande journalistik, det är det finaste man kan vara med om i yrkeslivet, tycker jag.

Hur firade du?

– Rejält! Såpass rejält att jag tappade bort både diplom och statyett under kvällen … Men allt ordnade sig. Annars var det en väldigt glad och generös stämning. Det roligaste var väl när kvällens konferencier Fab Freddie, Nils Hanson och Richard Aschberg dansade jenka i baren … Nädå, det hände inte, jag dementerar direkt!

Det har gått ungefär ett år sedan reportaget publicerades. Vilka konsekvenser har det fått så här långt?

– Jag skulle säga att »den intresserade allmänhetens« engagemang för Palmemordet har ökat markant. Där lutar jag mig bland annat mot vad poddare och bloggare i ämnet kan se i sin trafik. För åklagare och utredare har pressen ökat. Nu hoppas många att de ska kunna lämna ett utredningsresultat inom rimlig tid.

Hur har du annars upplevt mottagandet av reportaget och boken?

– Det har varit väldigt många positiva reaktioner, både från allmänheten och från personer som jobbar professionellt med rättsfall. Erkännsamma ord om mitt och Filters jobb, och framförallt reaktioner som: »Hur fasen kunde polisen låta blir att utreda honom?«

Publiceringen har varit kontroversiell: somliga är övertygande om att spåret är rätt, andra är skeptiska – vissa till och med nedlåtande. Efter guldspadevinsten skrev en Twitteranvändare att utnämningen devalverat prisets värde till »trasig plastspade i övergiven sandlåda«.

– Jag tror att ingen kan ifrågasätta mitt grävande och vikten av att utreda Skandiamannen för mordet. När det gäller själva grävandet och vår »storytelling« har jag fått fina erkännanden av de mest sakkunniga vi har på området – som samtidigt är mina främsta kritiker. Det är mina och Filters slutsatser, att Skandiamannen med största sannolikhet också är gärningsmannen, som provocerar. Oftast för att man själv håller på andra, mer konspiratoriska lösningar. Jag tycker också att man ska läsa juryns motivering innan man kritiserar deras beslut.

Har du någon koll på hur Palmeutredarnas arbete fortlöper?

– Nej, de är en liten grupp utredare som numera inte läcker något av värde till oss journalister.

Har någon ny information framkommit på annat håll?

– Ja, det mest intressanta kom tidigt i vintras. Den stugägare i Idre som Skandiamannen med fru lånande en stuga av veckan efter mordet, berättade i en egenhändigt skriven artikel om hur han förhördes av Palmeutredarna förra sommaren. Stugägaren har hela tiden varit övertygad, närmast raljerande, om att Skandiamannen var fel personlighetstyp för att vara mördaren. Palmeutredarna markerade däremot tydligt under förhöret att han var huvudspåret och att fallet snart skulle vara uppklarat.