Ett liv i bitar: En granskning av författaren Jessica MacDowalls berättelse

Paul MacDowall har precis läst sin exfrus nya bok, den andra med honom i en huvudroll, och vi ses för att diskutera innehållet. I Jessicas berättelse kallas han för Sebastian och framställs som ett praktsvin – en dömd hustrumisshandlare som gör allt för att försvåra livet för henne och barnen.

Biografin Utan er, ingenting är utgiven av Bonnierförlaget Forum och sorteras i bokhandeln som fakta. Den som vill ta reda på den utpekade mannens verkliga identitet är hjälpt av att endast ett tjugotal svenskar har samma efternamn som Jessica. Männen i det relevanta åldersspannet är bara Paul och hans storebror, och eftersom det även framgår att exmaken jobbar med avtalsrätt återstår Paul.

På ett bord i vardagsrummet i hans lägenhet ligger utskrifter av tidningsartiklar, mejlkonversationer och juridiska dokument. Bredvid surrar en laptop och en extern hårddisk. I dem finns tiotusentals filer som tillsammans tecknar en svåröverblickbar bild av den konflikt Jessica MacDowall säger sig skildra. Paul har sparat allt från SMS-trådar, fotografier och ljudinspelningar till domar, överklaganden och inlagor till myndigheter och rättsinstanser. Det rör sig om över 30 gigabyte data.

Paul MacDowall slår uppgivet ut med händerna.

– Var ska vi börja?

Jag säger att det första kapitlet framför allt rymmer subjektiva upplevelser, och sådana kan man ju inte direkt faktakolla. Jessica beskriver en mysmorgon med barnen inför deras skolavslutning, och obehaget hon känner inför att kanske behöva möta Paul igen. »Jag intalar mig att han bara hotat att dyka upp för att skrämma mig.« När hon slutligen får syn på honom i en skolkorridor grips hon av ren skräck. »Jag ser inte en människa som tvekar, jag ser ett rovdjur som stannat upp ett ögonblick för att precisera bytet innan den kommande attacken.«

Olustkänslorna försvinner när en annan klassförälder föreslår att hon och barnen följer med till Mr Cake för att ta en fika. »Det doftar sommar och plötsligt drabbas jag av en frihets­känsla som jag inte känt på många år. Kanske är det första gången jag vågar tänka att framtiden kommer att bli bättre.«

– Men det är ju helt vrickat, säger Paul. Det var jag som hade barnen den dagen. Vi hade fortfarande delad vårdnad – de var hos mig torsdag till måndag ojämna veckor, och torsdag till fredag jämna veckor. Naturligtvis var jag på mina barns skolavslutning. Efteråt åkte vi till Djurgården och spelade boule och åt våfflor.

Han letar efter belägg i härvan av dokumentation från den här tiden. Dagarna före skolavslutningen messade föräldrarna irriterat fram och tillbaka om vart sonens fotbollsskor tagit vägen, men från just den aktuella torsdagen finns ingenting.

Den då gällande vårdnadsdomen från Nacka tingsrätt bekräftar i och för sig vad Paul säger. Dessutom har domstolen tidigare tilldömt Jessica ett vite om 5 000 kronor per tillfälle hon inte följer rättens beslut, efter att hon misskött överlämningarna. Fast det avgör knappast saken.

– Jag minns den dagen mycket väl, envisas Paul. Samma förmiddag fick jag beskedet att min överklagan till HD inte gått igenom, så jag var rätt bedrövad, samtidigt som jag var tvungen att hålla skenet uppe för barnen.

– Tog du inga bilder? undrar jag.

– Jag vet inte, men låt oss kolla.

Han återvänder till sin dator. Fotografier har sparats vid olika tillfällen från olika mobiler och minneskort, och till slut hittar Paul sex mappar från 2016. Det är alltså tio år sedan nu. Han hittar ingenting i de första fem mapparna, vilken onekligen är suspekt.

När han öppnar den sista fylls skärmen genast av miniatyrer; jag får syn på något som ser ut som en våffla i virrvarret, och ber Paul att öppna bilden. Och där sitter dottern på en solig uteservering, med en våffla på bordet framför sig. De föregående fotografierna är tagna i solen utanför kyrkan när de sommarklädda barnen kommer ut från avslutnings­ceremonin. Metadata bekräftar att de är tagna under förmiddagen den 9 juni.

– Ja du ser, säger Paul MacDowall med en uppgiven min. Jessica vet hur man formulerar en berättelse. Det är mycket känslor och väldigt många målande detaljer, men när det gäller fakta får hon inte ihop det över huvud taget.

 

Jessica MacDowall klev fram som talesperson för offer för relationsvåld i mars 2023. Efter att ha producerat flera SVT-serier om brottsutsatta kvinnor berättade hon i debutboken En våldsam kärlek att hon själv var en av de drabbade.

Släppt lagom till internationella kvinnodagen fick självbiografin ett stort genomslag. Jessica blev intervjuad av Sveriges Radio och de båda kvällstidningarna, gästade morgonsofforna och Malou Efter tio, uttalade sig i Allas veckotidning, Mix Megapol och olika poddar. Flera stora talarförmedlare inkluderade henne i sina listor och snart började hon föreläsa för polismyndigheten, kvinnojourer och näringslivet. På Instagram kunde Jessicas följare se henne bredvid statsminister Ulf Kristersson på föreningen Storasysters hyllningsgala för personer som kämpar mot sexuellt våld, och uppmanades att rösta på henne när hon nominerats till Storytels utmärkelse Stora ljudbokspriset. Enligt hennes förlag har 50 000 läsare tagit till sig En våldsam kärlek i en eller annan form.

Framgången är begriplig – mäns våld mot kvinnor är ett enormt samhällsproblem som ständigt uppmärksammas, men de drabbade är ofta stukade och rädda och vill hålla en låg profil. De som framträder gör det inte sällan i anonymiserad form, som i Jessicas TV-dokumentärer. Men här fanns  en karismatisk och driven representant som pratade öppet om sina upplevelser.

En våldsam kärlek börjar med att Jessica och Paul blir bordsgrannar på en bröllopsfest i Stockholm. I ungdomen har de ingått i samma kretsar i de välmående sydvästra delarna av Göteborg, och nu faller hon för hans världsvana sätt; »när våra läppar möts är det som om jag har väntat hela livet«.

Tillvaron som ensamstående mamma med delad vårdnad om en liten son förbyts i delikata middagar, sportbilsutflykter och sexuella utsvävningar. Lyckan fullbordas när Paul redan denna första sommar tar med Jessica till sina föräldrars ställe i Sydeuropa samt pratar om att flytta ihop och bilda familj.

Men snart smyger orosmoment in i handlingen: Paul beklagar sig över att Jessica »tuggar konstigt«, ogillar när hon umgås med sina vänner, har synpunkter på hennes klädval och tycker inte om hennes hund. Under en middag hos bekanta tar Jessica emot en komplimang av en annan man och Paul får ett svartsjukeutbrott; väl hemma i den nyinskaffade lägenheten attackerar han henne med slag och okvädingsord. Nästa dag är han sitt vanliga jag igen, och överöst med ömhet döljer Jessica sina blåmärken och avfärdar det hela som en engångsföreteelse.

Lugnet återinträder samtidigt som fler oroväckande personlighetsdrag uppenbarar sig: Paul är avundsjuk på sonen från Jessicas tidigare förhållande och blir irriterad om hon kommunicerar med sin exman. Ibland exploderar våldet – när hon spiller bets på golvet drar han henne i håret och när hon glömt att plocka upp några handdukar ger han henne ett knytnävsslag på överarmen. När Jessica protesterar mot det sist­nämnda avfärdar Paul miss­handeln som »en peps«, ett slanguttryck hämtat från över­klassens kamratfostran. Slag mot bröstkorgen kallar han för »knackningar«. När en kollega ser ett blåmärke vid ett spabesök bort­förklarar Jessica det med att hon gått emot något.

Passionen övervinner tvivlen: Paul friar, de gifter sig och Jessica blir gravid. »Det blir säkert bättre när barnet kommer.« Det blir det inte, skriver Jessica, och då ställs hoppet till köpet av en havsnära villa samt en ny graviditet. Inte heller det hjälper; den här gången leder ett gräl om pengar till att Paul tar ett stryptag. Jessica berättar för sin mamma och säger till henne att hon vill skilja sig, men meddelar snart att allt är bra igen.

Efter att Jessica MacDowall fött sitt tredje barn – en lillebror till Jessicas och Pauls då treåriga dotter – får Paul enligt henne ännu ett raseriutbrott och överöser henne med slag. Strax därefter ska Jessica arrangera en möhippa för sin syster och familjen bilar ner till Göteborg. Makarna MacDowalls respektive föräldrar bor på gångavstånd från varandra, och den här gången övernattar paret med varsitt barn i varsitt föräldrahem. När Jessica i urringat nattlinne går för att hämta en blöja till minstingen överrumplas hon av att hennes mamma fortfarande är vaken och får syn på Jessicas blåmärken. Hon bort­förklarar saken, men under möhippan nästa dag måste hon skyla sig med långärmade kläder trots att det är strålande solsken, och när tjejträffen avrundas på ett spahotell kan hon inte bada i poolen med de andra och nödgas dessutom ordna ett enkelrum. Ingen får veta hur hon ser ut.

Till slut börjar fasaden rämna. Jessica MacDowall medverkar i ett avsnitt av programmet Blåsningen där den lurade är en känd hälsoprofil som Jessica lyft fram i flera TV-produktioner. När de efteråt varvar ner på en hotellbar följer väninnan med till toaletten där hon får syn på Jessicas blånader. »Det kommer att sluta riktigt illa om du inte lämnar honom.« Något liknande inträffar på ett barnkalas hemma i den fina villaförorten, fast där skojar de andra barnens mammor bara bort saken: »Oj då, är det Sebastian [Paul] som gett sig på dig, eller?«