Martin Kulldorff om målet som avgör vad du läser på sociala medier

Hur hamnade du i den här soppan?

– Jag är uppvuxen i Umeå där jag på 1980-talet läste statistik innan jag doktorerade på Cornelluniversitetet i USA. Tillbaka i Sverige utvecklade jag metoder för epidemiologi, bland annat undersökte jag om kärnkraftsolyckan i Tjernobyl resulterat i förhöjd förekomst av leukemi där det regnat mer och det radioaktiva nedfallet blivit större. Det hade den inte.

Sedan tog dina förmågor som biostatistiker dig tillbaka till USA?

– Jag fick jobb på National Institutes of Health i Washington, och var knuten till National Cancer Institute.

Du har bland annat utvecklat datorprogram som används av forskare i stora delar av världen.

Lästips!
Nästa gång en läkare frågar om din vikt – säg att den slösar bort sin tid

– Om ett sjukdomsutbrott uppstår behöver man spåra dess ursprung. Ta salmonella, då vill man så fort som möjligt veta vilken restaurang eller mataffär som säljer dålig kyckling, om det nu är det som är källan. Mitt program SaTScan används för att matcha sjukvårdsuppgifter med geografiska data, vilket också är viktigt vid pandemier. Det andra jag jobbar med, sjukdomsövervakning, har bland annat resulterat i programmen TreeScan och R-Sequential. Säg att ett vaccin har fått tillstånd att användas, då vill man kolla om det finns okända biverkningar. Några kommer alltid att drabbas av stroke eller hjärtinfarkt och då behöver man analysera data för att se om det är fler än det borde vara. Så det var vad jag höll på med innan pandemin.

Även på Harvard?

– Nästan alla som jobbar på de medicinska fakulteterna gör det via något av Harvards sjukhus, i mitt fall Brigham and Women’s Hospital. Som professor på Harvard Medical School undervisade jag studenter i epidemiologi, men framför allt forskade jag med sjukhuset som bas.

»Det som förvånade mig var att många forskare blev rädda.«

När covid-19 slog till var du mitt i smeten, kan man säga: dina specialkompetenser var smittspårning och vaccinsäkerhet.

– Ja, tyvärr. Jag tänkte att jag måste hjälpa till med båda dessa områden, och det gjorde jag också. Men jag hade ju inte förväntat mig att jag skulle få någon … offentlig roll. Det bara blev så.