Del1: 59 minuter som förändrade Sverige
Det blev ett biobesök till slut för Olof och Lisbet Palme, den där fredagskvällen i februari 1986. Efter en del dividerande med sonen Mårten och hans flickvän bestämde de sig för Bröderna Mozart – en film där Olof Palme erbjudits att medverka men tackat nej.
Paret Palme lämnade lägenheten på Västerlånggatan 31 strax efter 20.30 för att ta tunnelbanan till Rådmansgatans hållplats i närheten av biografen Grand. Livvakterna hade skickats hem tidigare under dagen; inget ovanligt i det, bevakningen av landets statsminister var på hans eget initiativ den minsta nödvändiga.
Nere på perrongen i Gamla stan tjoade en överförfriskad fredagsfirare »Tjenare Palme!« och Olof hejade tillbaka. Vem som helst kunde hamna på armlängds avstånd med landets statsminister, och en blivande biobesökare promenerade så nära paret Palme hela vägen från Rådmansgatans tunnelbaneuppgång till biljettkassan att han tidvis hörde vad de talade om. Han, liksom många andra, förvånades över att inga livvakter syntes till.
När makarna Palme väl hämtat ut sina biljetter blev de stående utanför entrén tillsammans med sonen och hans fästmö. Mårten hade missat att filmen startade 21.15, så det blev att bida sin tid en kvart. Bland de väntande biobesökarna knuffade man på varandra: »Titta, där är ju Palme!«
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digital prenumeration!
Har du redan ett konto? Logga in här.
- Mer:
- Paket
