Det eviga Stockholms-syndromet

Att kidnappningsoffer blir kära i sina kidnappare vet väl alla. Men stämmer det?

I Världen räcker inte till får James Bond uppdraget att skydda oljearvtagerskan Elektra King från hennes forna kidnappare Renard – en elaking som blivit ännu elakare sedan en kula fastnat i hans hjärna och gjort honom oförmögen att känna smärta. En bit in i filmen börjar Bond ifrågasätta vems sida Elektra egentligen står på.

»Det kallas Stockholmssyndromet«, säger han till henne. »Vanligt vid kidnappningar. Unga, lättpåverkade offer. Skyddade. Sexuellt oerfarna. Och en kraftfull kidnappare. Skicklig på tortyr och manipulation. Och så …« Bond knäpper med fingrarna. »Något slår slint i offrets huvud. Den kidnappade blir kär i sin kidnappare.«

Elektra spelar kränkt och ger Bond en örfil, men 007 har såklart rätt. Elektra har blivit kär i Renard – så kär att hon i filmens sluttamp hjälper honom att kapa en atomubåt.

Fortsätt läsa
– gratis i en månad

Därefter 89:-/månad.

Testa nu

Har du redan ett konto? Logga in här.

Publicerad 2021-11-22 Artikeln är skriven av , .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!