Sommaren hade precis gått över i höst, och som Magnus Walan minns det var luften frisk och kall den där dagen 1978 då han hoppade på tåget från Uppsala till Stockholm för att äntligen få träffa en ANC-delegation.
Från Centralstationen traskade han över gatan och in genom Hotel Continentals dörrar. Oliver Tambo, ANC:s högste ledare sedan Nelson Mandela satts i fängelse, hade precis anlänt med några av sina närmaste män. Den terroriststämplade organisationen var förbjuden i hemlandet och misstänkliggjord i stora delar av västvärlden, men i Sverige fick de statsbidrag och hade sedan fyra år tillbaka ett internationellt kontor.
Magnus hörde talas om apartheid redan som liten på U-landsveckan i Betlehemskyrkan där hans familj var engagerad. Som 18-åring flyttade han till Uppsala och sveptes med i Afrikagrupperna, en solidaritetsrörelse som tog fart under 60-talets revolutionära anda. Nu var han 20 år, och på Världsungdomsfestivalen på Kuba den sommaren var han med om att skapa en renodlad kampanjrörelse för Sydafrikas svarta: Isak, Isolera Sydafrikakommittén.
Den här artikeln är låst!
För att läsa vidare behöver du välja något av följande alternativ:
Efter köpet har du tillgång till artikeln direkt.
Har du redan ett konto? Logga in här! Fakturaprenumerant? Aktivera ditt konto
Snart Framme!
Vi behöver din e-postadress för att hålla reda på ditt swishköp. Fyll i den nedan så skickas du vidare till vår betaltjänst. Därefter kan du läsa direkt.
Artikeln kostar 35 kronor. Efter köpet har du tillgång till artikeln direkt. I samband med köpet skapas ett konto kopplat till din e-postadress. Detta för att du ska kunna återkomma till läsningen vid ett senare tillfälle eller från en annan enhet.
