Medelsvensson såg bojkottlapparna på Konsum, ANC-galan och Olof Palmes brandtal. Det fanns också svenskar som med livet som insats tog aktiv del i kampen. För Filter berättar två av dem för första gången sin historia.
Sommaren hade precis gått över i höst, och som Magnus Walan minns det var luften frisk och kall den där dagen 1978 då han hoppade på tåget från Uppsala till Stockholm för att äntligen få träffa en ANC-delegation.
Från Centralstationen traskade han över gatan och in genom Hotel Continentals dörrar. Oliver Tambo, ANC:s högste ledare sedan Nelson Mandela satts i fängelse, hade precis anlänt med några av sina närmaste män. Den terroriststämplade organisationen var förbjuden i hemlandet och misstänkliggjord i stora delar av västvärlden, men i Sverige fick de statsbidrag och hade sedan fyra år tillbaka ett internationellt kontor.
Magnus hörde talas om apartheid redan som liten på U-landsveckan i Betlehemskyrkan där hans familj var engagerad. Som 18-åring flyttade han till Uppsala och sveptes med i Afrikagrupperna, en solidaritetsrörelse som tog fart under 60-talets revolutionära anda. Nu var han 20 år, och på Världsungdomsfestivalen på Kuba den sommaren var han med om att skapa en renodlad kampanjrörelse för Sydafrikas svarta: Isak, Isolera Sydafrikakommittén.
I Hotel Continentals lobby mötte Magnus några vänner från Afrikagrupperna. De traskade upp till ett litet mörkt hotellrum för att hälsa på gästerna. En av dem sög på en otänd pipa och efterlyste tobak av favoritmärket Kaapstad. Det blev en bra ursäkt att lämna hotellkorridorerna och komma ut i solskenet.
Magnus var nyfiken på de uppklädda männen, men kände sig ung och okunnig och höll sig lite i bakgrunden. Då kom mannen med pipan upp jämsides med honom och fattade på afrikanska mäns vis tag i hans hand. Han såg inte mycket äldre ut än Magnus själv; han var smal och klädd i mörkbrun tweedkostym. De gick ner mot Sergels torg, hand i hand, medan mannen berättade om ANC: hur rörelsen startade 1912 med protester mot att de vita tog jord från de svarta, och hur de numera tvingades verka underjordiskt från baser i grannländerna.
Magnus kände sig smått generad av att hålla en man i handen, men lyssnade nyfiket. Mannen med pipan hette Thabo Mbeki.
Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.
Vi låser delar av vårt material för att våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera) ska få valuta för sina pengar. Nu hoppas vi på dig också!
Kom igång med din gratis provperiod!
- 2 fria månader, sedan 35kr/mån.
- Ingen bindningstid, enkelt att avsluta.
- Papperstidning i brevlådan varannan månad.
Dessutom får du tillgång till hela vår webb – med hyllade reportage, personporträtt och granskningar från de senaste tio åren.
Kom igång nu!Fakturaprenumerant?
För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.
Logga in med Facebook