I höstas publicerades en opinionsartikel i den vetenskapliga tidskriften Annals of Internal Medicine som väckte mitt intresse. En forskargrupp hade gått igenom de sammanlagt 379 livsstilsrekommendationer som Nice, National Institute for Health and Care Excellence, uppmanar brittiska läkare att ge sina patienter, och kommit fram till att det för endast 3 procent av dem fanns vetenskapligt stöd för att de ledde till någon faktisk förändring.
Artikeln var uppseendeväckande på flera sätt. 379 råd lät som en bisarr siffra. Och 3 procent var deprimerande lågt. Det lät som ett enormt slöseri med tid.
Dessutom hajade jag till för att vi på Filter återkommande skrivit om hur otillförlitlig livsstilsforskningen är. Sammanfattningsvis för att studierna ofta bygger på egenrapportering, vilket ger upphov till många felkällor, och för att de vanligtvis är observationsstudier som inte säger något om orsakssamband.
»Jag ser hur mycket patienterna får lida, hur fel det blir.«
Huvudförfattaren Minna Johansson är senior forskare vid Cochrane Sverige, en filial till det kända internationella nätverk som producerar systematiska översikter för att säkra evidensen i medicinska beslut. Hon är också docent vid Göteborgs universitet och jobbar till vardags som allmänläkare på en vårdcentral i Uddevalla. Jag träffar Minna Johansson på Herrestads vårdcentral, som ligger överraskande utslängd mitt bland köpladorna vid Torps köpcentrum. Hon har mestadels älskat de 15 år hon tillbringat i lokalerna. Men, berättar hon, de har också rymt en hel del frustration.
