Ett eget rum

När Jenny Rissveds öppnar dörren till sin lägenhet i Falun möts hon av målarfärgslukt. Hon har bott här i snart ett år, men det är först under de senaste veckorna som hon har kommit gång med renoveringen. Fönstren saknar fortfarande gardiner och i vardagsrummet står inga andra möbler än en soffa. Fram till att hon nyligen fick upp några garderober i hallen förvarade hon sina underkläder i påsar på golvet.

Jenny Rissveds öppnar kylskåpet. Där står några ensamma flaskor och konserver, en sweetchilisås, en flaska färdigpressad citron. Hon suckar och plitar ner »sallad, broccoli, bananer« i ett block. Häromdagen kom hon hem från ett av många träningsläger, den här gången på Gran Canaria. Ibland känns det som om hon alltid är bortrest. Är det inte världscuptävlingar i Lenzerheide eller höghöjdsläger i Sierra Nevada är det svenska mästerskap i Eksjö.

Nu har hon någon timme på sig innan nästa träningspass, så hon plockar upp bilnycklarna och joggar nerför trappan för att åka till affären. I bilen säger hon:

– En vanlig dag är jag ganska ensam. Som i dag när jag cyklat fyra timmar på morgonen, då ligger jag vanligtvis hemma och gör ingenting tills jag ska träna igen. Det händer att jag åker till Ica Maxi bara för att där är så mycket folk.

Jenny har en bestämd rutt i butiken. Egentligen hade hon inte behövt någon lista, för hon köper i stort sett samma saker varje gång. Havregryn, pumpakärnor, solroskärnor, chiafrön och linfrön till frukostgröten; bananer och apelsiner till mellanmålen; lax eller kyckling med potatis eller ris och sallad till middag.

Tjugo minuter senare rattar hon sin stora BMW hemåt igen. Lacken är täckt med sponsorloggor, och på bakluckan står hennes namn.

– Det tyckte jag verkligen var kul förr. Men nu vet jag inte. Jag vill helst inte dra uppmärksamhet till mig. Efter OS finns det plötsligt folk som är respektlösa. Det har varit jobbigt faktiskt. Så jag får se hur jag gör med bilen, alltså.