De flesta av Love Hulténs kunder har fått upp en bild på någon av hans skapelser i sitt digitala flöde, och sedan letat sig vidare till hans hemsida eller Instagramkonto. Där fastnar de för någon pryl och kontaktar honom: en sådan vill jag också ha. Som om han driver en fabrik.
Då har Hultén ett standardiserat mejlsvar som skrämmer bort de flesta. Först informerar han om priset – mellan 30 000 och 150 000 kronor, plus materialkostnader – och att han redan är överbelamrad av ordrar. Dessutom får kunden räkna med att själva arbetet tar uppemot 12–14 veckor. »Vänligen notera att jag är en enmansstudio, jag tillverkar bara saker på uppdrag och saknar lager. Mitt mål är att varje verk ska vara unikt, vilket innebär att jag inte gör repliker.« Och avslutningsvis: »Om du fortfarande är intresserad och har en specifik idé, hör av dig så pratar vi vidare.«
Häromåret tog sig en amerikansk man igenom det här nålsögat och ville beställa en synthesizer. Utöver några lösa tankar om dess funktioner nämnde han att han varit dykinstruktör, och undrade om det gav Hultén någon inspiration. Det gjorde det. De började bolla idéer och när amerikanen nämnde Jacques-Yves Cousteau gick svensken loss – han skissade upp en medelhavsturkos skapelse med formelement från både de dykartuber och den miniubåt den franska oceanograflegendaren utvecklade. Kronan på verket: bakom en glaskupol tronade en mekaniserad krabba, mörkröd efter färgen på Cousteaus ikoniska mössa, vars klor och ben rörde sig i takt med de toner man spelade.
Drygt tre månader senare – utöver tidskrävande pill med krabbelektroniken byggde Hultén in ett »fönster« i form av en rund skärm som visar undervattensfilmer – var apparaten färdig. Innan han skickade den till kunden i USA fotograferade han som vanligt av verket och lade ut bilderna på Instagram.
Inlägget renderade 9 203 hjärtemojisar, 370 delningar och 154 kommentarer, bland annat från den amerikanska artisten Amber Coffman som skrev: »This is the most wonderful thing I have ever seen.«
Love Hultén håller till bakom en anonym ståldörr i källarplanet till en av de gamla kåkarna i Konstepidemin, ateljé- och kulturföreningen som tagit över Göteborgs forna epidemisjukhus. Här har han en liten verkstad med maskiner som kan såga, skära, hyvla, fräsa och svarva, bredvid olika bänkar och förvaringsutrymmen med verktyg och råmaterial.
Små leksaksdinosaurier av plast är uthällda över en arbetsyta och på en hylla finns bland annat en burk med porslinsögon och några uppsättningar löständer. Hultén vet inte riktigt vad de ska användas till, det är sådant han samlat på sig bara. Förr eller senare får han en vision där de kommer till nytta.
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
