I förra veckans nyhetsbrev skrev Mattias Göransson om Uppdrag Gransknings serie Skuggkriget. Då kritiserade han reportrarnas urvalsmetoder och skeva framställning av fakta. Jag hade inte sett de två första programmen, men hans kritik fick mig att titta på det tredje i onsdags. Med tanke på att det var seriens sista del borde det största avslöjandet komma då. Kanske till och med en förklaring till svajigheterna? Såpass högt förtroende har jag ändå för UG.
Den största delen av programmet ägnades åt redan kända uppgifter om ryska trollfabriker och desinformationskampanjer. Resterande minuter handlade om ett ryskt fartyg som varit i närheten av Nordstream. Några månader innan ledningarna pajade. Jaha. Jag noterade samma problem som i tidigare program: inga jämförelsepunkter eller ytterligare bevis. Morgonen därpå spelade vi in Filterpodden, och Mattias berättade vilken information Uppdrag Granskning utelämnat denna gång. Jag får ta till en föräldraklyscha för att beskriva mina känslor: Jag är inte arg, jag är besviken.
Så här dåligt får faktiskt inte det svenska flaggskeppet för grävande journalistik vara.
