Just som jag hade färdigställt en kort text om historiska romansbedragare till nästa nummer kom nyheten att hovrätten skärper straffet mot Paolo Macchiarini. Om man inte själv har råkat ut för en storlögnare är det svårt att förstå hur så många människor kan gå på deras påhitt. Borde man inte ana oråd när någon vill förlova sig efter en vecka och sedan ber om pengar? Och låter det inte knäppt med en plaststrupe?
En del förklaringar kan man hitta i forskningen. Till exempel påvisade Stanley Milgram vår auktoritetstro i sitt klassiska elstötsexperiment, där 65 procet av deltagarna fortsatte att utdela (påstått) farliga elstötar till en skrikande människa så länge de blev uppmanade till det.
Ett av mina favoritexperiment på temat är Solomon Aschs konformitetsstudie. Där fick försökspersonerna ett kort med ett streck på, sedan ett kort med tre streck på: ett kortare, ett längre och ett lika långt som på det första kortet. I enrum svarade 99 procent rätt på frågan vilka streck som var lika långa.
Nya studiedeltagare fick lösa samma uppgift, men i sällskap av sju andra som fick ange sina svar först. De sju hade uppmanats att svara rätt i de två första ronderna och sedan övervägande fel. Plötsligt svarade bara 25 procent av de ensamma studenterna rätt.
