Stor granskning av den svenska samtyckeslagen

En sen vinterkväll 2020 får en man och en kvinna i 25-årsåldern kontakt på dejtingsajten Badoo. Han skriver till henne: »Vill du ha ett äventyr med mig?« Hon frågar vad han menar, och han undrar om hon vill träffas för en »snabbis«.

En timme senare anländer Samir, som vi kallar honom här, med taxi till hennes adress. Innanför lägenhets­dörren börjar de kyssas och går snart in i sovrummet. Från den här punkten går deras berättelser isär.

Enligt Samir tar kvinnan av honom kläderna innan de lägger sig i sängen och har sex i missionärsställning, men han får snart ångest och avbryter samlaget. Han säger till henne att det beror på att han har flickvän. Kvinnan blir upprörd, börjar gråta och ber honom flera gånger att stanna kvar. Samir säger att han är ledsen och att han måste gå.

Enligt kvinnan händer istället följande: Samir tar av henne kläderna, och vill snart att hon ska ställa sig på alla fyra. Han blir hårdhänt, hon tycker att han verkar gå igång på det, och det börjar göra ont. Han vill ha analsex och hon säger nej, men det bryr han sig inte om. Hon försöker värja sig och ber honom att sluta, men inget händer. »Han hade sönder mig«, säger hon senare till polisen. Krampaktigt trycker hon honom från sig och lyckas till slut sparka sig fri, och lämnar rummet.

Ute i trapphuset SMS:ar hon sin vän Nadim som genast ringer upp. Hon berättar avtrubbat vad som hänt och Nadim säger: »Förstår du att du har blivit våldtagen?«

Samtidigt kommer Samir ut från lägenheten. Han frågar om hon är okej, och försvinner sedan lika snabbt som han kom.

Snart anländer Nadim och hjälper kvinnan att larma polisen. Det blir ett kort samtal till larmcentralen:

»Och jag börjar känna att mitt hjärta rusar så jag mår inte jättebra …«

»Nej det förstår jag verkligen.«

»Men eeh tror du att den här patrullen efter samtal vill att jag ska göra en spårsäkring nu direkt?«

»Vad sa du?«

»Tror du att patrullen kommer vilja att det ska göras en spårsäkring av bevis direkt?«

»Ja, det är vad man brukar göra. De hämtar upp och så brukar man få åka till kvinnokliniken.«

»Ja.«

»Så tar man prover och så där.«

»Ja.«

»Men du har din kompis med dig hela tiden nu?«

»Ja, han är här.«

När patrullen kommer uppfattar poliserna henne som skärrad. De kör henne till akuten där man hittar en rodnad på bröstet och en spricka i analen. Gynekologen bedömer att den inte skulle kunna uppstå vid »varsamt och kärleksfullt sex«, och att den uppstått inom de föregående två till tre dygnen. Polisen skickar också prover till Nationellt forensiskt centrum, NFC, för säkring av DNA-bevis.

Dagen därpå ringer kvinnan till en handledare på en rehabiliterings­verksamhet för psykisk ohälsa där hon är medlem. Hon är ledsen och upprörd, minns handledaren, och sedermera blir kvinnan inlagd på psyket.

Samir är på jobbet när polisen några dagar före jul ringer och säger att han är misstänkt för våldtäkt. Tre månader senare hålls det första förhöret.

Samir nekar till brott. Ingenting konstigt har hänt, säger han till förhörsledaren, och beskriver upptakten till samlaget. Polisen ber honom beskriva hur de hade sex. »Vi hade missionären. Det var bara det, det var under en jättekort tid.« Han har svårt att utveckla det mer, eftersom det hunnit gå fyra månader sedan det korta mötet.