Under arbetet med vår granskning hade i princip alla läkare vi pratade med erfarenheter av patienter som avböjt hela eller delar av den rekommenderade behandlingen, trots att de nyligen hade fått sin diagnos. Det handlade alltså om fall där prognosen var god, förutsatt att sjukdomen blev åtgärdad – inte om människor med spridd eller obotlig bröstcancer.
Eftersom det inte finns någon relevant svensk forskning skapade vi en enkät för att undersöka hur vanligt fenomenet är. Svensk Förening för Bröstkirurgi skickade ut den till sina cirka 160 medlemmar, och onkologen Karolina Larsson bad läkare i sitt nätverk att sprida den bland landets runt 80 bröstcanceronkologer.
Till att börja med ville vi veta hur ofta läkarna möter patienter som nämner eller har frågor om alternativa behandlingar, eftersom man kan tänka sig att många är fundersamma utan att det nödvändigtvis påverkar deras handlingar. Av patientmötena kan det även framgå att sjuka som faktiskt följer vårdplanen kompletterar den med alternativa metoder, och även där undrade vi hur vanligt det är.
Fråga nummer tre och fyra gällde hur ofta läkarna träffar patienter som delvis respektive helt avböjer den förslagna behandlingen, och slutligen bad vi dem att uppskatta hur många fall de haft där sjuka har dött för att de föredragit alternativa terapier.
Vi fick in svar från 80 läkare – 58 kirurger och 22 onkologer – alltså cirka en tredjedel av landets läkare som behandlar bröstcancer. Överlag visar svaren att onkologerna stöter på fenomenet oftare än kirurger gör, vilket stämmer väl överens med berättelser från läkare och patienter. Extremt få avböjer helt enkelt kirurgi, medan fler undviker tilläggsbehandlingen i form av strålning, cellgifter, hormonbehandling och/eller immunterapi.
Förklaringen är sannolikt att onkologin både är svårare att förstå för en lekman, och har fler och svårare biverkningar. En tredje faktor kan vara positivt tänkande, det vill säga att patienten hoppas att det räcker med att ta bort tumören – och att det är mindre viktigt att motverka spridningen av cancerceller.
Vi har valt att redovisa kirurgernas respektive onkologernas svar i separata kolumner.
Så många gånger har jag upplevt att patienter sannolikt har dött i sin cancersjukdom för att de har valt alternativa metoder istället för vårdens behandlingar. Sammanlagt antal:
150
Även här är talen överlag något högre bland onkologerna: 22 onkologer anger sammanlagt 50 fall, medan 58 kirurger anger sammanlagt 100 fall. Vi har enbart räknat de svar där läkarna har skrivit en siffra, och inte den handfull där det står saker som »enstaka fall«, »ganska många men ingen siffra« eller det mer lakoniska »varje gång«. Totalen är alltså egentligen högre än 150.
Därtill har flera av de medverkande påpekat att det finns ett mörkertal av så alternativmedicintroende personer att de överhuvudtaget inte uppsöker vården för sin bröstcancer. En av onkologerna har själv en sådan släkting.
Vad skulle det här då ge för hela Sverige?
Tänker man sig att bröstcancerläkarna som svarat, det vill säga en tredjedel, är representativa för sina kollegor handlar det om runt 450 fall. Men bland annat på grund av risken att kirurger och onkologer kan syfta på samma patienter kan man inte göra det så enkelt för sig. Håller man sig till enbart onkologernas svar handlar det om cirka 200 fall, och allt sammantaget blir slutsatsen att det rör sig om minst så många – och troligen fler. Förhoppningsvis kan forskare undersöka saken mer noggrant.
FOTNOT: I Filters pappersupplaga står det att 79 läkare har besvarat enkäten, och rapporterat totalt 148 fall. Att siffrorna är annorlunda här beror på att ytterligare en kirurg svarade efter att tidningen gått i tryck.
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
