Hur närvarande var Hassela när du växte upp i 90-talets Östersund?
– Alla visste vad det var. Man skämtade om det hela tiden: »Passa dig så du inte åker in på Hassela.« Jag hade också hört att man blev konstig där. En kille i klassen över mig kom tillbaka helt personlighetsförändrad.
Varför hamnade du där själv?
– Vår lärare anlitade Hassela för att vi behövde få ordning på vår klass. De jobbade så, åkte ut till skolor och pratade om betydelsen av att vara en bra kamrat. Och då fångades jag upp. För att jag tyckte att livet var hemskt. Delvis hade det att göra med strukturell rasism, men också förväntningarna på hur en tjej ska vara. Jag syntes och hördes och spelade fotboll, och eftersom jag var ett framtidslöfte blev det tydligt att jag höll på att bryta mot förväntningarna även där.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digital prenumeration!
Har du redan ett konto? Logga in här.
- Mer:
- Intervju