Grupptryck

Killinggängets teaterdebut handlar om en krisande grupp i upplösning. Filter träffade medlemmarna var för sig och lät dem berätta om varför den handlar om dem själva – och kan bli det sista de gör.

BAKGRUND:

Under 90-talet gjorde Killinggänget tre TV-serier, en scenshow och fyra små filmer i snabb följd. De inledde det nya millenniet med en scenshow de själva skämdes för och en hemsida som fick Henning Mankell att hota med att stämma dem. 

Sedan bad SVT Killinggänget att göra en »rolig nittiominutersfilm«. Tre och ett halvt år senare fick de Fyra nyanser av brunt, som var tre och en halv timme lång, handlade om gruppmedlemmarnas relation till sina fäder, och inte var särskilt rolig alls. 

Ett halvår efter premiären lämnade skådespelaren Jonas Inde Killinggänget genom att skicka ut ett pressmeddelande. »Ingen schism ligger bakom«, skrev han. »Men tretton år är tretton år. Det får räcka för mig.«  


Tack för att du läser Filter

Skapa ett gratiskonto eller för att fortsätta läsa.

 

Sugen på en prenumeration? Teckna här!

Artikeln publicerades i Filter #9 (10 augusti 2009) och är skriven av .