När det bestämdes att du och din familj skulle få stanna i Sverige var du 14 och det var ert femte försök. Sedan tog det endast tre månader för dig att lära dig svenska.
– Varför dröja på det? När vi lämnade Libanon var det slut. Jag hängde inte kvar vid någonting. Hade jag varit lite äldre kanske det hade varit svårare att släppa allt, men vid 14 är man fortfarande ganska liten. Dessutom fanns det i alla fall inga andra alternativ. Jag behövde klara det för att få börja högstadiet.
De sociala koderna var kanske svårare att läsa in?
– Den största skillnaden var att i Libanon fanns det respekt för dem som var duktiga i skolan medan här var intressena helt annorlunda. Jag visste ju vad fotboll och volleyboll var, men innebandy hade jag aldrig hört talas om. Efter ett tag kom jag på att man faktiskt inte behövde vara duktig på det. Alla var inte det. Men man behövde i alla fall veta vad innebandy var för någonting.
- Mer:
- Intervju
