»Mamma försökte få mig att tänka om«

Fotografen Christoffer Hjalmarsson har skildrat kriget i Afghanistan, Ebolaepidemin i Liberia och rohingyers flykt från Burma. Ändå är SVT-serien 36 dagar på gatan det jobbigaste han har gjort.

Vad handlar den om?

– En dag i januari går jag ut från min lägenhet med tio kronor på fickan och en liten videokamera. I 36 dagar lever jag sedan på gatan, utan någon kontakt med vare sig kollegor eller anhöriga. Det är inget Wallraffreportage, för jag var hela tiden transparent med vad jag gjorde. Den första reaktionen jag fick av en hemlös var: »Det låter annorlunda, men lyckas du är det fantastiskt. Det är så här man behöver göra för att förstå. Men du måste vara helt dum i huvudet.«

Blev ingen upprörd av att du liksom lajvade hemlös?

Annons

– För mig var det väldigt viktigt att det inte blev något slags turistande i de hemlösas värld. Jag tycker att journalistik där man sätter sig själv i förgrunden är totalt ointressant, men så insåg jag att jag kunde vara en sorts nyckel in i den här världen för tittaren. Som vanlig journalist distanserar man sig, man gör ett reportage en halv natt och sedan går man hem till sin säng. Den här metoden gav en djupare förståelse för den tortyr de här människorna faktiskt utsätts för. Jag kom dem väldigt nära, och jag var hela tiden öppen med vad jag gjorde. Det var aldrig någon som upplevde det som kränkande. Själv tycker jag det är mer kränkande att inte ta människor i socialt utsatta situationer på allvar.

Hur var den första dagen?

– Jag är van vid att åka ut i konfliktzoner, och då förbereder man sig ordentligt innan. I det här projektet fick jag inte förbereda mig alls. Det sista jag gjorde innan jag lämnade lägenheten var att ringa mamma. Hon försökte få mig att tänka om. Jag började gråta. Sedan låste jag dörren och gick ut. Först stack jag till Centralen för att värma mig, men den stänger 00.30. För att hålla värmen uppe drev jag omkring i city. Jag hade en föreställning om att det skulle finnas människor där, men det var helt dött. Till slut satte jag mig på McDonald’s på Kungsgatan. När jag slumrade till blev jag utslängd av en ordningsvakt.

Ångrade du dig?


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?