Mannen som slutade vara till lags

Vid foten av fjällen som ­gränsar mot Norge, där ett av Indals­älvens tillflöden samlar kraft i en pöl som kallas för Bodsjön, ruvar en hussamling döpt till Bodsjöbränna. En av gårdarna är rest i en sluttning med milsvid utsikt över fjällvärlden. Här bor ­Solveig Danielsson, lärare och special­pedagog, och maken Bertil, före detta företagare och fritids­politiker.

Den här sensommardagen är kompisen Sture på besök. Kaffet och fikabrödet står som vanligt framdukat på köksbordet.

Bertil har fått en fråga. Han funderar länge på svaret.

– Det är inte så att man missionerar … men nog brukar man säga att man känner Sture. För folk är som de är. De tänker: Ingen rök utan eld. Men det är ju så mycket som har gått fel här. ­Väldigt mycket.

Solveig himlar med ögonen, som för att säga: Det där var väl århundradets underdrift.

Bertil verkar inte vara typen som pratar i onödan. Där kompletterar han och Solveig varandra. Givetvis var det hon som startade alltihop.

Obotligt samhällsintresserad följde hon fallet med den förskräcklige seriemördaren Thomas Quick under 90-talet och fram till att den åttonde och sista domen föll 2001. Sedan häpnade hon inför historiens vändning i och med Hannes Råstams SVT-dokumentärer 2008, och slukade senare såväl dennes bok om rättsskandalen som Dan Josefssons bok om de psykologiska teorier som hade format mordutredningen.