»Tystnaden är det värsta av allt«

»Herregud. Åh, herregud. Herregud, så vacker.«En kvinna klädd i svart står med handen för munnen och viskar fram sina känslor. Ögonen söker av den stora tavlan framför henne. Ett vinrött draperi, en säng med klarblått överkast, och på det en bebis i ­randig pyjamas och en blond kvinna som vänt ­ryggen åt det lilla knytet. Kvinnan går lite ­närmare och ser både förskräckt och fascinerad ut av illust­rationen av moderskapet. Hon betraktar penseldragen som är så exakta att tavlan ser ut som ett fotografi. Sedan backar hon och tar en egen bild med sin mobil.

Det är vernissage för Karin Broos utställning Still Life på Waldemarsudde och de två våningarna är fyllda av lördags­flanerande stockholmare. Konstnären är kanske mest känd för sina skildringar av kvinnor vid vatten, men i den ­tematiskt hängda utställningen syns även motiv från sjukhus­salar, ­hotellobbyer och hemmiljöer. Allt som oftast är det hennes döttrar som stått modell.

I rum efter rum är Sara Broos avbildad när hon klipper naglarna, tvättar ansiktet eller inspekterar ett myggbett på benet. Därför blir det nästan overkligt att se henne rörlig och tredimen­sionell. Sara står snett bakom scenen och riktar sin mobilkamera mot det hundratal personer i publiken som lyssnar medan skådespelaren Marika Lagercrantz och museichefen Karin Sidén invigningstalar.

– Nu är vi i Prins Eugens ateljé, säger Sidén. Och prins Eugen hade känt sig glad i dag på vernis­sagen för Karin Broos, ett av vår tids ­främsta konstnärskap. Hennes till synes foto­realistiska verk innehåller en stark symbolik. Vi har arbetat med utställningen under ett års tid, och resultatet är alldeles lysande.