»Var det Gud som ville ändra min ingress?«

När han lämnade Livets ord 1995 bestämde han sig för att aldrig förknippas med rörelsen igen. Nu  har Thomas Arnroth skrivit en ­serie­roman om sina elva år i Sveriges mest skandalomsusade frikyrkoförsamling.

Varför?

– Jag har ritat sedan jag var liten, men när jag blev vuxen insåg jag att jag var tvungen att skaffa mig ett jobb och blev journalist. Häromåret var jag på nördmässan Gamex. Där hittade jag en bok om svensk rollspelshistoria med ett faksimil från en tjugo år gammal artikel i Magazinet för ett segerrikt liv, Livets ords tidning. Den handlade om att rollspel kan driva ungdomar till självmord. Under texten såg jag min byline! Jag blev så stressad att jag började prata högt om mina år mellan 1985 och 1995. Redaktören i montern frågade direkt: »Vill du skriva en seriebok?« Min lust att berätta om den perioden av mitt liv var skitlåg. Men jag var 52 och hade drömt om att skriva en serieroman i hela mitt liv. Att rita är egentligen det jag kan.

Hur kom du i kontakt med Livets ord?

– Jag var en väldigt sökande person under hela min uppväxt. Förstod inte vitsen med livet och gick upp i menlösa grubblerier: Var börjar och slutar jag? Varför känns det som om jag har ett gapande hål i magen? Jag spelade basket på ganska hög nivå, men när jag slutade och började i ett gubblag som bara tränade två gånger i veckan försvann den gemenskap och struktur mitt liv haft. Jag mådde dåligt och tänkte åka till ett kloster i Indien för att meditera när en konstig kille som hette Lars dök upp på basketträningen och började tala om Jesus.

Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!

Vi ger dig oväntade avslöjanden, möten med kulturens mest intressanta personer och berättelserna du inte vill missa. Bli Filter­prenumerant.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Publicerad 22 mars 2017 och uppdaterad 14 november 2023. Artikeln är skriven av .