Malin och Gustav befann sig på BB, utmattade efter en förlossning som för Malins del slutade i blodförlust och akut operation, när det knackade på dörren till deras rum. In kom två kvinnor från socialtjänsten som meddelade att de mottagit orosanmälningar gällande Malin. Hon behövde lämna BB och tillsammans med sin lilla son bege sig till ett utredningshem för observation.
För de nyblivna föräldrarna kom beskedet som en chock. Vårdpersonalen var däremot förberedd – inför förlossningen hade socialtjänsten meddelat att Malin led av autism, intellektuell funktionsnedsättning och ätstörningsproblematik, och dessutom befann sig i en komplicerad social situation.
Det sistnämnda handlade om barnets far, som nämligen inte var Gustav. Vid det första ultraljudet hade paret fått reda på att Malin var så pass långt gången att pappan måste vara en man hon dejtat precis innan de träffades. Det ledde till en kris, men efter att ha begrundat situationen ville Gustav vara kvar och uppfostra barnet tillsammans med Malin som skulle dela vårdnaden med pappan.
Vistelsen på utredningshemmet slutade med att sonen blev placerad hos pappan och att Malins umgänge begränsades till ett par timmar i veckan.
Uppdrag Gransknings reporter Marja Grill har följt Malin och Gustav under ett år, granskat journaler och sökt ansvariga. Som alltid när en journalist ställer frågor om ett socialtjänstärende åker munkavlen på.
Jag har själv granskat en handfull fall och oavsett om de inblandade har hävt sekretessen blir man hänvisad högre upp i hierarkin när man söker ansvariga socialsekreterare. Där får man – ibland – ställa frågor till en enhetschef som »inte kan uttala sig i enskilda ärenden«. Det spelar ingen roll hur många fullmakter man viftar med, då tar de till att det är för barnets bästa som de inte säger ett dyft. Hur det nu kan vara barnets bästa att inte ge förklaringar till de allvarliga missförhållanden man upptäckt i ärendets journaler.
»Men socialtjänsten står ståndaktigt fast vid sin uppfattning. Och då har man ett problem.«
Grill tog sig ytterligare ett steg upp, hon försökte intervjua socialnämndens ordförande, det vill säga den ytterst ansvariga politikern i nämnden som fattar beslut på socialförvaltningens underlag. Men stötte även där på patrull.
I det här fallet har de onekligen skäl att svara på hennes frågor. Grill har nämligen funnit att socialtjänsten saknar stöd för sina påståenden om Malin. Visst finns det gamla journalanteckningar, från tonårstiden då Malin led av ätstörningar, om att hon befann sig på autismspektrumet – men inte led av en intellektuell funktionsnedsättning.
MVC, som först gjorde den felaktiga noteringen och skickade in en ogrundad orosanmälan, har rättat sitt misstag och kontaktat såväl Malin som socialtjänsten. BVC har vittnat om en fin anknytning mellan Malin och hennes son på utredningshemmet. En psykolog har avskrivit autismdiagnosen.
Men socialtjänsten står ståndaktigt fast vid sin uppfattning. Och då har man ett problem.
»Då gjorde Ivo sitt jobb, men annars är det si och så även med det.«
När socialnämnden ansöker om LVU hos förvaltningsrätten går uppemot 90 procent av ansökningarna igenom. Om man som förälder sen vill överklaga tvångsvården har man ännu sämre chans: bara 3–5 procent av domarna ändras i högre instans.
Socialtjänstens ord är alltså mer eller mindre lag. Om myndigheten vore välfungerande vore det kanske inte mer än rätt – socialsekreterarna har bäst insyn i ärendena och bör ha kompetensen att göra kvalificerade bedömningar. Tyvärr är det inte alltid så.
Genom åren har varningarna haglat. Akademikerförbundet SSR, det fack som 7 av 10 socionomer är anslutna till, lyfter på sin hemsida att socialtjänstens höga personalomsättning leder till stress och att nyexaminerade socionomer får utföra alltför komplicerade uppgifter. De varnar för bristande rättssäkerhet, vilket är »särskilt allvarligt när det gäller utsatta barn«. Samma problem beskrev Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, i en uppmärksammad rapport från 2020, då 40 procent av barnavårdsutredarna hade mindre än tre års erfarenhet. I sin analys kom Ivo med hårresande uppgifter: »Det finns tydlig lagstiftning och föreskrifter samt ett omfattande kunskapsstöd inom socialtjänstområdet. Trots det finns det både politiker, chefer och handläggare som inte känner till innehållet i lagstiftningen eller ens att den finns.«
Ivo hade också gjort en genomgång av 819 tillsynsärenden – och funnit brister i 549 av dem.
Då gjorde Ivo sitt jobb, men annars är det si och så även med det. Ivo är den myndighet man som privatperson kan vända sig till om man vill klaga på sitt socialtjänstärende. Enligt en färsk rapport från Riksrevisionen kan man dock få vänta länge. Ungefär 23 månader. »När IVO lämnar sitt beslut kan så mycket ha förändrats i verksamheten att det som tas upp i beslutet är irrelevant«, kommenterade granskningens projektledare Maria Karlsson.
Dessutom hjälper det inte direkt dig som anmälare om Ivo efter två års utredning kritiserar socialtjänsten, eftersom det enda det leder till är en uppmaning att bristerna bör åtgärdas.
Om man drabbats av ett felaktigt beslut inom socialtjänsten är man alltså i praktiken närmast rättslös. Under 2025 landade till slut två ärenden hos polisen. I Göteborg åtalades två socialsekreterare för tjänstefel, och i Helsingborg inledde Åklagarmyndigheten en förundersökning mot socialtjänsten för samma brott efter det uppmärksammade fallet Adam, som Filter granskade 2021 och Uppdrag granskning 2025.
Det borde finnas enklare sätt.
I ett remissyttrande till en ny socialtjänstlag 2021 skrev Förbundet Sveriges socionomutbildningar att de ansåg att flera socionomyrken borde ha en skyddad titel, till exempel de som arbetar inom barn- och ungdomsvård. De argumenterade för att samhället bör ha höga krav på professionalitet och att verksamheten ska styras av vetenskap och beprövad erfarenhet. Utöver det är den stora fördelen med legitimerade yrkesroller att man faktiskt kan utkräva ansvar om personerna brister i sitt yrkesutövande. Legitimationen kan dras in.
Så är det för poliser, läkare, advokater och andra vars yrkesutövning kan avgöra människors liv – så varför inte för socialsekreterare?
För Malin och Gustav är problemen mer akuta än så. Malin är återigen gravid, och plågas av oro kring vad som ska hända med hennes andra son. Socialtjänsten har upprättat en orosanmälan även gällande honom.
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
