Helvetet är andra människor

Robert Ilijason vill förändra vårt sätt att handla mat för all framtid. Är du redo?

Världens mest omskrivna närbutik ligger i botten av ett grått bostadshus på en tyst kullerstensgata i det skånska kustsamhället Viken. »En ny typ av minibutik, öppen dygnet runt årets alla dagar«, meddelar en dekal på dörren. Fönstret bredvid täcks av ännu en dekal som uppmanar besökaren att ladda ner den app som krävs för att bli insläppt.

Robert Ilijason skjuter upp solglasögonen i pannan, tummar fram appen på sin mobiltelefon och loggar in med sitt mobila Bank-ID. Dörren glider upp med ett klick.

– Varsågoda, säger Robert.

Annons

Den långsmala lokalen framför honom har gjort Viken världsberömt. Sedan närbutiken öppnade i januari i år har entreprenörer, journalister och delegationer från globala livsmedelskedjor varit här på studiebesök. Amerikanska tekniksajter har framställt den svenska »robotbutiken« som något ur en science fiction-roman av Philip K Dick och konceptet har gått på export till Danmark och Tyskland.

Dörren stängs bakom oss. Eftersom Skåne är varmt som Sydeuropa den här dagen kliver Robert Ilijason fram till en av de brummande kylarna längst in i butiken och plockar åt sig ett par flaskor mineralvatten. Sex kupolformade kameror i taket vakar över honom medan han skannar streckkoderna med sin mobiltelefon. Köpen registreras på en digital faktura. När Robert har tagit ett par djupa klunkar slår han ut med händerna och ser sig om i den 45 kvadratmeter stora lokalen. Demonstrationen är över.

– Det är alltid lite tråkigt att visa upp butiken, säger han. Egentligen är det inte mer än så här. Det är bara en affär. Enda skillnaden är att den saknar kassor.

Han har rätt. Sveriges första obemannade livsmedelsbutik påminner om en genomsnittlig källarkiosk. Robert är därför noga med att påpeka att affären bara är ett experiment. Den tekniska platt­formen, säger han, »saknar verkshöjd«. Allt han ville göra var att bevisa för sig själv att en sådan här butik gick att bygga.Han hade aldrig tänkt sig att det skulle bli så stort.

Men å andra sidan: om det är något Robert Ilijason har lärt sig det senaste halvåret så är det att han inte ­tänker som andra människor.

Robert Ilijason

Ålder: 40.

Bor: I Viken tillsammans med sin sambo, deras gemensamma son samt ett bonusbarn.

Karriär: IT-expert på myndigheter som Domstols­verket och Försäkringskassan, samt företag som Telia och Ikea.

Aktuell: Öppnade i januari Sveriges första obemannade livsmedelsbutik.

Robert städar bort en trave bruna McDonald’s-påsar från passagerarsätet i sin röda Volkswagen Golf. Vi lämnar Viken för att ta oss till platsen där han ska öppna landets andra obemannade butik i höst.

På vägen berättar Robert Ilijason om sin favoritsysselsättning: att lösa problem med hjälp av teknik. Han skriver artiklar i branschpressen om de senaste innovationerna. Den här morgonen har han funderat över hur man skulle kunna förbättra Amazons digitala assistent Echo, en futuristisk, fallosformad högtalare som användaren styr med sin röst och som har blivit en oväntad storsäljare framför allt i USA.

»Men Robert Ilijason hade ställt in sig på majspuré, så han satte sin ­skrikande bebis i baksätet och gav
sig ut på vägarna.«

– Varför har den inte hjul? frågar Robert. Om jag tar mig till ett annat rum försvinner ju funktionen. Jag vill att den ska följa efter mig vart jag än går i huset och parkera sig i ett hörn. Och om jag är i köket och upptäcker att mjölken är slut ska jag kunna säga det, och så ska Echo synka upp sig mot Mat.se och beställa en ny förpackning. Det är inte ens svårt att ordna. Jag har till och med byggt en enkel prototyp som aktiveras när locket till soptunnan öppnas.

Robert Ilijason har ett långt dokument i sin dator med idéer han har samlat på sig under sitt 40-åriga liv. Alla, erkänner han, är inte bra. Detta beror på att han är en »fyrkantig människa«. Det insåg han redan när han var tio och hans föräldrar, två kroatiska invandrare som slagit sig ner i Småland för att arbeta inom tillverknings­industrin, gav honom en Commodore  64. Han blev besatt och tillbringade all vaken tid framför skärmen: först med att spela spel, sedan med att skapa egna. Några år senare hoppade han av gymnasiet för att arbeta i en datorbutik, därefter ägnade han sig både åt att programmera och driva webbyrå innan han insåg att hans styrka låg i att bygga och hantera databaser. Efter några år på statliga myndigheter startade han eget och började jobba som konsult åt bland annat Telia och Ikea. Hos möbeljätten ägnade han sig åt »beslutsstöd«, att gå igenom enorma mängder information med syftet att hitta effektiviseringar i exempelvis Ikeas logistik. Lösningen var nästan alltid densamma: att delegera allt utom det allra nödvändigaste till en dator.

Annons

Viken ligger på pendlingsavstånd till flera av Ikeas kontor, men anledningen till att Robert bosatte sig i det lilla samhället med 4 000 invånare var att han träffade en tjej. 2014 fick de en son, och en höstkväll när han var ett halvår råkade Robert tappa den sista burken majspuré i köksgolvet när han skulle ge sonen kvällsmat. En annan småbarnsförälder hade troligtvis valt att tillaga någonting annat istället, men Robert Ilijason hade ställt in sig på majspuré, så han satte sin skrikande bebis i baksätet och gav sig ut på vägarna. Eftersom allt i Viken visade sig vara stängt blev han tvungen att köra nästan två mil till Helsingborg.

På vägen tillbaka slog han fast att det var ohållbart att bo på en plats där det inte gick att handla mat efter klockan sju. Han bestämde sig för att lösa det problemet. Med teknik.

Majoriteten av de 450 varor som säljs i Näraffär Viken har lång hållbarhet. Kött, grönsaker och bröd finns inte i sortimentet. Robert Ilijason jobbar just nu med att ta fram en teknik för digital åldersbedömning, som tillåter honom att sälja tobak.

Robert hade dagdrömt om obemannade butiker redan på 90-talet, men då var tekniken inte riktigt redo. Nu, däremot, var förutsättningarna perfekta. Majoriteten av Sveriges invånare ägde en smartphone, 3G-nätet var väl utbyggt, tilltron till teknik var hög och kontanter var mer eller mindre avskaffade. Eftersom svensk arbetskraft hör till världens dyraste hade livsmedels­jättar som Ica och Axfood dessutom satsat stora pengar på att lansera robotkassor och självskanning. Att läsa av en streckkod med mobiltelefonen borde alltså inte framstå som en helt främmande idé för kunderna. 

Robert Ilijason skrev en lista över vilka övriga moment som skulle krävas – insläpp, betalning, fakturering – och insåg att de flesta kunde lösas med befintlig teknik. Systemet för stöldskydd behövde han däremot utveckla själv. Han byggde en miniatyrbutik av Ikeahyllor hemma i sitt garage, riktade ett antal kameror mot varorna och experimenterade sedan med bio­metri – en teknik som vanligtvis används för ansiktsigenkänning. Efter ett antal ­försök lyckades han programmera kamerorna så att de kunde avgöra ifall en påse grillchips försvann från sin plats i hyllan. Om samma påse inte skannades eller lades tillbaka på hyllan inom ett visst antal sekunder fick Robert en varning till sin mobiltelefon.

Hösten 2015 fick han tag på en ledig lokal i Viken och därefter tog det bara några månader för honom och en grupp externa utvecklare att få butiken på plats.

Sedan var han i stort sett nöjd. Han gjorde ingen reklam, han hörde inte av sig till några tidningar, han ställde sig inte utanför för att hälsa välkommen och förklara hur butiken fungerade.

– Jag är ingen handlare, säger han. Tekniken, att lösa problemet, det var det som var intressant för mig.

En dag ringde ändå en journalist från Helsingborgs Dagblad. Hon hade sett Roberts namn på en lista från kommunen över nystartade affärsverksam­heter. När hon fick veta att butiken saknade personal och var öppen dygnet runt åkte hon till Viken för att skriva en artikel om Sveriges – möjligtvis världens – ­första obemannade livsmedelsbutik. Efter artikeln kom en rad andra medier på besök, men det var först när den engelsk­språkiga tidningen The Local skrev om Näraffär Viken som allt exploderade.

»Om folk får välja mellan en butik med människor och en butik utan ­människor tror jag att de flesta väljer den med människor.«

Inom några dagar skickade de inter­nationella nyhetsbyråerna Reuters och Associated Press korrespondenter till Skåne och snart uppmärksammades Robert Ilijason i tidningar över hela världen. Folk ringde från Irland, Italien, Spanien, Mexiko, Brasilien, Ryssland, Kanada, Dubai …

Till en början tyckte Robert att det var underligt att hans butik väckte större uppmärksamhet utomlands än i Sverige. Men efter att ha pratat med människor från de flesta kontinenter blev en sak tydlig: i övriga delen av världen har folks sätt att handla mat inte förändrats nämnvärt sedan stormarknaderna slog ­igenom under 1900-talets andra hälft. Till och med i grannlandet Danmark betraktades självskanning som en nymodighet.

Robert Ilijason tillbringade därför stora delar av våren med att modifiera sin teknik för utländska marknader. Han var i Danmark för att hjälpa ett företag att starta obemannade butiker som knyter samman bönder med konsumenter som vill köpa deras varor, förde diskussioner med norrmän och engelsmän samt utvecklade en ny ­version av sin plattform åt ett tyskt företag med storslagna planer: att ställa ut 5 000 containerliknande butiker i tyska småstäder de kommande tre åren.

Det tog Robert Ilijason ­nästan ett år att hitta ett bolag som kunde tänka sig att försäkra en butik utan personal. Antal stölder och rån­försök ­hittills: 0. »Men det kan bero på att Viken är ett städat område«, säger han.

Vi kliver ur Robert Ilijasons bil på en parkering i Eket, ett litet samhälle några mil öster om Ängelholm. En trivseltjock sopgubbe i bar överkropp tömmer gröna kärl framför en övergiven kontors­byggnad på byns huvudgata.

– Man kan i stort sett köpa hela den här byn för priset av en villa på Djursholm, säger Robert.

Annons

Eket har 450 invånare. För tre månader sedan hörde byföreningen av sig till Robert efter att ha läst en tidningsartikel om den obemannade butiken i Viken. De berättade att Ekets servicebutik bommade igen 2014 och att invånarna sedan dess saknat möjlig­heter att handla i närområdet. Kort efter samtalet hyrde byföreningen in sig i den tomma kontorsbyggnaden, och i höst ska den göras om till Sveriges andra obemannade butik. Robert levererar tekniken, invånarna sköter driften. Ett liknande projekt pågår i byn Åsljunga ett par mil därifrån.

– Om folk får välja mellan en butik med människor och en butik utan män­ni­skor tror jag att de flesta väljer den med människor, säger Robert. Men alla har inte det valet. För dem står valet ­mellan ingen människa eller ingen butik.

Hemma i Viken, där det finns både en Ica och en bemannad närbutik, har Robert haft svårare att sälja in sitt koncept. Sverige må vara ett av världens mest digitaliserade länder, men att handla mat är fortfarande likställt med att vara omgiven av andra människor.

Robert Ilijason har fått mejl från besökare som klagat på att den 45 kvadrat­meter stora butiken känns klaustrofobisk. Andra har beskrivit en gnagande oro över att dörren ska gå i baklås. Robert har dessutom insett att de instruktioner han låtit trycka på dörren inte är tydliga nog. Nästan varje gång han har befunnit sig i butiken har någon knackat på rutan och frågat hur man bär sig åt för att handla.

Efter artikeln i The Local har Robert Ilijason dessutom varit så eftersökt att han inte har haft tid att fylla på med nya varor, städa och ägna butiken den manuella omsorg den trots allt kräver. Dagen innan han visar oss runt har han stängt ner Näraffär Viken för allmän­heten. Nästa steg är att stänga den även för utländska intressenter. Istället ska Robert Ilijason lägga upp detaljerade instruktioner gratis på internet, så att den som vill återskapa hans obemannade butik någon annanstans i världen bara behöver följa manualen.

Under sina sex månader som handlare har Robert Ilijason samlat in tillräckligt mycket data för att kunna dra en rad slutsatser om sina kunder: de flesta handlar efter klockan åtta, majoriteten av dem är mellan 20 och 40, många köper snacks och läsk, ingen har försökt stjäla någonting. Den ­främsta lär­domen han har dragit rör dock honom själv. Hans fyrkantighet, säger han, innebär att han kan ha svårt att förstå andra människors perspektiv. Och i det här fallet har det varit uppenbart att en genomsnittlig person inte alls har samma genomoptimistiska inställning till teknik som han har.

– Numera förstår jag min egen oförståelse, säger han. Jag försöker verkligen sätta mig in i hur andra tänker. Och i dag vill jag inte att tekniken ska stå i vägen. Allt ska bara funka.

I dagsläget tror Robert Ilijason att hans teknik skapar snarare än utplånar jobb, särskilt på landsbygden. Vad gäller framtiden ser han ingen anledning att vara nostalgisk: »Jobbar man som kassörska undrar jag om man inte vill hitta en bättre arbetsuppgift. Det kan varken vara nyttigt för kropp eller själ.«

Nästa generations obemannade butiker kommer att se helt annorlunda ut. Robert är redan igång med prototypen, och förhoppningen är att de lådliknande konstruktionerna ska ställas ut på universitetsområden runtom i Skåne före årsskiftet. Att handla i dem ska ligga så nära en vanlig shoppingupplevelse som det bara går, men utan köer och kassor. När kunden närmar sig öppnas butikens skjutdörrar automatiskt. ­Kunden går in, tar en påse, fyller den med de varor hen vill ha, och går sedan ut. Inget Mobilt Bank-ID, ingen inloggning, ingen självskanning, ingen teknik som står i vägen. För att ge butiken en ­mjukare, mindre fyrkantig känsla har han inlett ett samarbete med en arkitekt. Han funderar dessutom på att sätta upp TV-skärmar med virtuella assistenter i butiken för att motverka den känsla av ensamhet som drabbat ­kunderna i Viken.

 

Den sömlösa shoppingupplevelse Robert Ilijason beskriver ovan har länge framställts som den heliga ­graalen på konferenser om detaljhandelns framtid. Där sägs lösningen dock vara RFID-taggar, små sensorer som fästs på varorna och sedan aktiveras när kunden till exempel passerar ett valv på väg ut ur butiken. Robert Ilijason anser att RFID är »ett komplicerat sätt att lösa ett enkelt problem«. Hans idé är istället att kombinera en mängd tekniker – med fokus på att vidare­utveckla de biometriska kameror han redan använder i Näraffär Viken. Målet är att göra dem så smarta att de kan avgöra precis vilka varor kunden stoppar ner i sin påse, hur små de än är.

– Jag har fått lite olika svar på om det här är möjligt, säger han. Men jag tror det. Nej, faktum är att jag vet det.

Han tror inte att de svenska livsmedels­kedjorna kommer att vara intresserade av tekniken. De är så trögrörliga att det skulle ta decennier innan den var på plats. Och vid det laget har de redan gått under. Åtminstone i hans version av framtiden, där fler och fler människor storhandlar mat via internet. Snart försvinner de tilltalande men otympliga förpackningar vi är vana vid att se i fysiska butiker och ersätts med identiska fyrkantiga boxar, vilket leder till effektivare transporter och lägre priser. Sedan tar självkörande lastbilar över leveranserna vilket sänker priserna ännu mer och konkurrerar ut stormarknaderna helt.

– Jag tror inte att Ica Maxi kommer att finnas om 10, 15 år, säger han. Allting du kan vänta på tills imorgon kommer du att beställa via nätet. Men det du inte kan vänta på, en glass en varm sommardag till exempel, det kommer att säljas i obemannade butiker. Så tror jag att framtiden kommer att se ut.

Kanske inser han att den visionen är rationell, logisk och i allra högsta grad fyrkantig, för han är snabb att lägga till:

– Jag kan också ha fruktansvärt fel. Det har hänt förut. Men jag tror inte det.