Enlightenment, Chu Yia Chia. Bilden är från performancekonstfestivalen Live Action Göteborg 2009. Ur Konsthögskolan Valands examenskatalog 2011. Foto: Christian Berven.

Vilse i pannkakan

Fejkade psykbryt, nedsprejade­ ­tunnelbanevagnar och broccoli på stan. I takt med att samtidskonsten blir allt mer teoretisk riskerar det konkreta hantverket att förpassas till historien. Eller?

Redan som 14-åring bar Oscar Furbacken med sig ett skissblock i fickan vart han än gick. När som helst kunde han sätta sig ner och snabbt dra några linjer med sin mjuka blyertspenna över det vita pappret. Under de långa bilresorna mellan uppväxtstaden Paris och föräldrarnas sommarstuga i Småland tecknade han av den förbipasserande landsbygden i farten. Väl framme fylldes blocket av skogar, sjöar och små röda stugor.

När han efter gymnasiet började på Kulturamas konstskola i Stockholm blev han uppmanad av sina lärare att besöka mer samtida konstutställningar, eftersom att det »skulle vara bra« för honom. Oscar travade lite motvilligt in på galleri efter ­galleri. I mötet med målare som Jockum Nordström och hans vanställda människokroppar, tänkte han: »Vad är det här för trams, det här skulle ju jag kunna måla bättre själv!« Men det vågade han inte säga högt.

– Det var ju egentligen inte särskilt kontroversiell konst, säger Oscar. Men redan där tog det stopp. Jag förstod inte alls vad mina lärare menade att jag hade att lära av det där.


Prenumerera på Filter för 39 kronor per månad!

Tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto