Det enda Ali Abdi Aden hade med sig från sitt hemland Somalia var en väska med kläder. Det enda han visste om landet han skickats till var att man där »tar hand om folk, ger dem en bra utbildning och så där«.
Han kände sig lite rädd när han i Arlandas ankomsthall vände sig till första bästa uniformerade person. Denne talade inget av de språk han själv behärskade – somaliska och franska – men förstod läget och skickade honom vidare till Migrationsverket i Märsta. Efter ett första förhör där fick Ali sin första svenska adress på ett ungdomsboende i Upplands Väsby.
Det här var i september 2009. Den då 16-årige Ali Abdi Aden var ett av de 2 250 ensamkommande flyktingbarn som anlände till Sverige det året.
På ungdomsboendet mötte han snart Aija Speville, som arbetar som pedagog och läxläsare. Hon försöker hjälpa ungdomarna att hitta rätt spår i livet och undersöker vad flyktingbarnen har med sig i bagaget, vilka talanger de har som de kan odla. Hennes uppdrag är också att lotsa dem till en fritidssysselsättning. Ungdomarna brukar föreslå någon idrott, som de sedan får testa i grupp. Aija minns:
