Bara få va mig själv

Miriam Bryant har aldrig känt att hon har passat in. Inte anade hon att det var det som skulle göra henne folkkär.

När lågorna slog ut från Miriam Bryants fönster kunde hon inte längre hålla tillbaka. Hulkningarna skakade hennes trettonåriga kropp och fick henne att utstöta märkliga ljud. Hon stod i grannens trädgård i Utby utanför Göteborg, omringad av blåljus, stickande rök och nyfikna betraktare, och såg livet brinna upp. Allt hon omsorgsfullt samlat på sig blev till aska framför ögonen: de randiga kläderna, bandaffischerna, de svartvita foton hon tagit på brustna pappershjärtan arrangerade i grushögar, diktböckerna, Henrik Berggrens autograf.

Hon kände sig ensam och missförstådd i skolan, klarade varken av pluggrutinerna eller att läsa av koderna som gjorde att man passade in. Hemma stängde hon in sig på sitt rum och undvek sin splittrade, såriga familj. Ibland hängde hon med sin syster i Vasaparken där poppare samlades och drack folköl. Men inte heller där passade hon riktigt in. Hon var bara Elisas lillasyster. Så hon ruvade oftast hemma med musiken, ensam och ledsen, och tänkte att de i Vasaparken var fejk. Hon vältrade sig i hur dåligt hon mådde, njöt till och med lite av det. Queen of Darkness.

Branden blev ett konkret kvitto på att hon hade rätt. Livet sög.


Prova Filter i två månader för 19 kronor!

Därefter 39 kronor/månad. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto