Tidigt i somras anordnade konsthandlaren Jan Eric Löwenadler en cocktailmottagning i sin exklusiva etagelägenhet på Narvavägen i centrala Stockholm.
I hissen som gick direkt upp till lägenheten satt som alltid dekalen med varningen: »Se upp för den onde.« I hallen möttes gästerna av Cecilia Edefalks självporträtt där konstnären riktar en pistolmynning mot dem var de än stod. Inne i själva våningen serverade inhyrd personal så mycket champagne och rysk kaviar som gästerna behagade.
Vid Löwenadlers självspelande piano, som annars alltid framförde As time goes by från filmen Casablanca, spelade nu den bildsköna unga pianisten Henrik Måwe, (utbildad vid Sibeliusakademien), det stycke Frédéric Chopin specialskrivit till Löwenadlers gudfar, operettkompositören Franz Lehár, som främst var känd för Glada änkan.
Under sitt liv hade Jan Eric Löwenadler blivit vän med alla – från popkonstnären Andy Warhol till prinsessan Grace av Monaco. Han hade umgåtts med Orson Welles, festat med Imelda Marcos och sålt konst till den svenske kungen.
- Mer:
- Porträtt
- Konst & scen
