Foto: Peter Knutson

Konsthandlarens sista spratt

Jan Eric Löwenadler l­anserade Keith H­aring, u­mgicks med Andy W­arhol och omsatte 500 miljoner kronor om året under sin storhets­tid. När han tidigt i somras bjöd in sina v­änner till en storslagen tillställning a­nade ingen den verkliga anledningen .

Tidigt i somras anordnade konsthandlaren Jan Eric Löwenadler en cocktail­mottagning i sin exklusiva etagelägenhet på Narvavägen i centrala Stockholm.

I hissen som gick direkt upp till lägenheten satt som alltid dekalen med varningen: »Se upp för den onde.« I hallen möttes gäst­erna av Cecilia Edefalks självporträtt där konstnären riktar en pistolmynning mot dem var de än stod. Inne i själva våningen serverade inhyrd personal så mycket champagne och rysk kaviar som gästerna behagade.

Vid Löwenadlers självspelande piano, som annars alltid framförde As time goes by från filmen Casablanca, spelade nu den bildsköna unga pianisten Henrik Måwe, (utbildad vid Sibeliusakademien), det stycke Frédéric Chopin specialskrivit till Löwen­adlers gudfar, operettkompositören Franz Lehár, som främst var känd för Glada änkan.


Den här artikeln är låst!

För att läsa vidare behöver du välja något av följande alternativ:

35 kr
Köp artikeln!

Efter köpet har du tillgång till artikeln direkt.

39 kr Prenumerera

Betalningen dras varannan månad (78 kr) från ditt kort.

Har du redan ett konto? här! Fakturaprenumerant? Aktivera ditt konto

Artikeln publicerades i Filter #16 (06 oktober 2011) och är skriven av .